Aftonbladet – 9 oktober 1852, sida 2

i ett fullt säkert framåtgående, utan emellanåt; hotar med återfall, ehuru tillverkningen ännu; icke på långt när emotsvarar landets behof. Det är också vår öfvertygelse, att om Norrköpings fabriksrörelse haft mindre skydd af privilegier samt varit tvungen att ingå litet i konkurrens med andra, skulle både rörelsen och staden gått mycket mera framåt än som ou varit förhållandet. Det är deremot hos allmogen, den jordbrukande och industriidkande ståndspersonsklassen såväl på land som i stad, samt de delar af städernas borgerskap som varit minst omfattade af skråoch privilegieväsendet, som man finner de största framstegen på sednare tider. Det är dessa klasser som köpt och be-l hållit den jord, som adeln afyttrat, med wundantag af hvad den sednare återfått genom giftermål med rika borgareflickor, och det är samma klasser som nedlagt mesta mödan, omtankan och kostnaderna på förbättrandet af! -andets åkerbruk, på upprättandet af många och stora fabriksetablissementer, på utvidgandet af handelsflottan, på uppbyggandet af den nya ångbåtsflottan, m. m., och dessa framsteg skulle varit mycket större om icke, bland annat, vår illa ordnade penningecirkulation och vårt dåliga: bankväsende lagt stora hinder i vägen för dessa materiella framsteg. Att allmogen äfven i andlig kultur börjat gå ganska märkbart framåt, är ett lyckligt tidens tecken, och blott den omständigheten, att i vissa af rikets. södra orter de nya folkskolehusen framstå såsom de vackraste byggnaderna utmed vägarna, visar att folket der fäster större intresse för sin andliga förkofran än förr, då skolehusen, der sådana funnos, icke kunde ådraga sig uppmärksamhet utan genom sin dåliga beskaffenhet, Jemväl torde man kunna påstå att bildning och upplysning de sednare decennierna jemförelsevis gjort större framsteg hos ståndspersonsklassen och borgareståndet, än hos rikets två första stånd. Men då nu erfarenheten visar, att de af privilegierna mest omhuldade just äro de som gå minst framåt och nästan äro stationära, om de icke i vissa fall till och med gå baklänges, då deremot de öfriga delarne af folket visa en högre lifskraft, ett ständigt framskridande, äfvensom ett alltmera märkbart intresse för en, stigande materiell och andlig kultur, så är det väl orimligt att vidare yrka på bibehållandet af den privilegierade klassindelningen af folket, hvilken icke endast i och för sig är en orättvisa, utan dessutom har det stora praktiska felet, att den icke befordrar utan tvärtom hämmar nationens utveckling i materiell styrka och sann humanitet. Detta är ett af de resultater, som man alltid kommer till, när man betraktar den verkliga ställningen i landet, utan att låta förvilla sig af ståndsfördomar eller de enskilta intressen som vid dem äro fastkedjade. En omständighet som också numera ådagalägger orimligheten af klassindelningen är att den i många förhållanden, der den ej skyddas af föråldrade lagar, upphör af sig sjelf, Så ser man hurusom umgängeslifvet nästan öfverallt börttager klassväserndet, och sjelfva den omständighet att adeln i allt större utsträckning rekryterar sin kassa genom giftermål med ofrälse personer, visar att gränslinien dem emellan till en stor del redan har upphört, äfvensom den i följd af dylika förbindelser måste alltmera försvinna. Om än derföre äldre tiders händelser stundom synas tala för klassväsendet, så vinner det deremot icke något stöd i den närvarande tidens historia, och om man skall vara historisk, är det väl säkrast att hålla sig till den sednare, sävida man ej vill göra samhället till ett museum för oldsagern. Skulle vi nu äfven vända våra blickar åt stt art j Ebint oa sogrukt due så INN Vv ej heller här den högre lifskraft, som berättigar till stora förhoppningar eller stora anspråk, Kunskaperna och de högre talenterna äro högst sällsynta inom vår pyråkrati och man kan ej heller säga att den på de älv i sta femtio åren utmärkt sig genom några stora I! framsteg. Lycksökeriet har här varit en afl hufvudprinciperna och en sådan princip skänker icke någon lifgifvande styrka. Den som vill hoppas något af framtiden, ; måste de:före icke ställa sina förhoppningar 4 på adeta, presteståndet eller byråkratien, som 1 visa 83 vara alltför litet framskridande. sta)!! tionära eller till. och med tillbakagående, utan på det egentliga folket, som i framåtgående irbete befordrar sin egen och landets förkofan. Men då så är förhållandet, fordrar också slokheten, att de öfvervägande politiska rätigheterna öfvergå till folket som sträfvar fi. ramtiden och att de icke qvarstanna hos priilegierade klasser, som antingen alldeles inder högst obetydligt deltaga i dessa sträfh Ret na re — H. M. Enkedsottnin en ämn ., i dag inflytta från Rosersbergr ig ork BP a — Till lediga andre landtmätaretjensten i lms län hafva isom den kängjorda ansökningstiden sökningar till Kongl. General-landtmäteri-kontoret kommit från kommissionslandtmätarne C. A: Beckark, N. J. A. Bovallius, C. J. Grönvall, kaptenen .J. Hedborg, J. A. öd ND öar Arnberg, Th. A, Wennberg — I anledning af hr landtmäterisekreteraren Sandan ansökning om tjenstledighet, i afseende pältill ndläggningen af ätskilliga ärender, under den tid hå) n är bindrad genom deltagande i herrar fullmäkti8 inst stens pensionsinrättning nuvarande: samIjiuisa skär fö frordiraläsen. Rs a AN