Aftonbladet – 9 oktober 1852, sida 2

——ALK —————— RR I Anser jag dem endast värda detta: ödep, sade Nathanael och slet dem i stycken. Vansinnige!, utropade Heinze och kastade sig öfver honom för att hindra honom. Det var för sent. Papperslapparne fladdrade öfver golfvet. Ni har satt kronan på verket! sade baronen. Endast detta skall bestraffa edra öfriga brott.n Nathanael betraktade lugnt den bestörtning och förvirring han åstadkommit. Heinze rasade; baronen var blek och syntes villrådig. Ni hade inlöst dessa förbindelser af främmande händer för att derigenom rädda baron Schaumbachp,, sade Nathanael vändande sig till Heinze. År det icke gå? ... Ni har velat uppoffra er sjelf för att... föratt... Lika godt! Ni har velat synas. handla ädelt. Det är försigtigt, herr lifmedikus! Uppgif emellertid nu en enda person, ur hvars band ni be. kommit någon af dessa! Kan ni icke det, så vevisar ni sjelf, att ni är en bedragare, som cke skytt några medel för ernåendet af ett nål, som ... R Heinze stod som slagen af Pn baronen ikaså, Den förre fann intet rid af sin förigtighet. Han hade icke kunnat föreställa ig att saken skulle taga denna vändning. Ni svarar icke! Ni finner inga namn! Är et minnet som sviker er? gade Nathanael. fen, medömksam med hans förlägenhet, vände an sig åter till baronen och frågade: Är ni än öfvertygad om det grova bedräeri för hvilket ni varit en lekboll? Vill ni mu förbrödra er med honom?n rönen förmådde icke tala, Han stod som ÖB. i(Faortz Y