Aftonbladet – 9 oktober 1852, sida 1

mn else som innebäres i detta ord!s hviskade Jathanael till baronen. Himlen vare lofvad! Vi hafva här nu intet mer att göra. Förföljer ni mig, Josua? .. Släpp! bit er cke fast vid migl... framstönade den sofande och arbetade med att kunna vakna. ;Låtom oss gå! Han behöfver intet mera upptäcker sade Nathanael och tog baronen vid armen. Stel, nästan medvetslös af fasa, följde denne mekaniskt. Då Heinze vaknade sväfvade ännu ljudet af det hemlighetsfulla ordet för hans öra och på hans läppar, och detta så tydligt, så lefvande som i det ögonblick Josua lade honom det å tungan, men öfvertygad om att ingen menniska kunde känna dess hemliga betydelse, och att det ej fanns någon inne i rummet, kom han till den öfvertygelse att han endast drömt. Nathanael hade icke förr lemnat baronen åt sig sjelf, än han skyndade att uppsöka Kronsköld i den gamlas stuga. Underrättad om ryktet, som utgjorde dagens löpeld, om den affär, som på förmiddagen egt rum mellan baronen och Kronsköld, unde han icke tvifla på att det ju icke var till föremålet för Guiseldas kärlek, till honom hvarom brefvet talade han vände sig med budet om hennes räddning, då han till den gednare sade: ) ,Låtom oss prisa himlen! Allt har lyckats. Återvänd och bed henne hoppas, ty morgonIdagen skall lösa de förfärliga banden som daIgen knutit! 25 Kar. I Menniskan smickrar i det längsta sina egna önskningar och smeker sina laster. Det är lätt att föreställa sig hvad verkan -lden upptäckt, Nathanael framkallat af Heinze