STOCKHOLM, den 8 Oktober. Ett ofta diskuteradt ämne har åter kommit .å bane i. våra stora tidningar, och. då dettaisig sjelft är i hög grad vigtigt, hafva vi ej velat uraktlåta att äfven för egen del derom yttra nägra ord. Saken angår nemligen vårt modersmåls rening, förädling och befrielse från de. utländska tillsatser, -hvarmed. tillgiordhet, tanklöshet eller okunnighet tid efter annan belamrat detsamma. Hvem älskar ej sitt fosterlarids språk, hvem finner ej dess tonfall Jjufvare än hvarje främmande tungomåls, och hvem önskar ej att det skulle tilltaga i fägring och fullkomlighet? Men frågan blir om sättet. Posttidningen innehöll förliden lördagen insänd uppsats om utländska ord i svenska språket, hvilken äfven Svenska Tidningen aftryckt. under förklaring, att den för sig godkände de åsigter som deri . uttalas, Dess syftning är, att svenska språket i sig sjelft eger tillräcklig rikedom för att kunna umbära hvarje lån från främmande språk, och att de begrepp, som den framätgående kulturen efterhand införer j det allmänna medvetandet, ganska väl kunna få uttryck utan lån af. franska eller -engelska ord, alldenstund vårt eget språk i sine äldre former och sina landskapsdialekter — på hvilka författaren lögger en ganska riktig och tillbörlig vigt — har tillräckliga förråde af ordstoff, om vi så få uttrycka oss, hvaraf sedan de behöfliga nya uttrycken kunna utpräglas. Vi instämma på det hela ganska gerna j dessa åsigter, och önska ingenting högre än att vårt både vackra och rika språk måtte blifva föremål för den aktning, och tillika det noggranna studium det onekligen har att fordra.SESverige är det enda af oss kända land, der modersmålet ej utgör ett läroämne för den högre undervisbingen, och änvu för kori tid sedan icke hade någon plats inom den lägre. Utmärkta författare i den inhemska språkforskningen, såsom J. E. Rydqvist, Uppström .o. fl; äro för mängden af läsare alldeles okända. Vid våra universiteter råder en pedantisk latinsk purism, ett så att.säga ciceronianskt koketteri af den mest ömtåliga sipphet; men att tala en dålig och ovårdad svenska anses ej för någon skam, snarare kanske såsom bevis på en kolossal klassisk lärdom. Vihafya hört utlänningar förundra. sig öfver den-möngd af särskilda språk, som. talas af de: lärde vid våra . universiteter, . För. deras ovana. öron. hafva småländskan, östgötbskan, skånskan