Aftonbladet – 6 oktober 1852, sida 3

intaga något kolomaivaror för resan, hvarefter det afseglar till Valparaiso och sedermera till. Sandwichsöarne, för att der erhålla några skickliga harpunerare. Besättningen är, likasom på hvalfångstfartyget Suomi, förhyrd på vilkor att icke bränvin medtages. En talrik menniskomassa hade vid fartygets afresa från Abo samlat sig och helsade det med hurrarop. RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER. De säsom passlöse härstädes häktade, och geaom ryska generalkonsuln Molerii försorg till vederbörande embetsmyndighet i Finland afskickade studetanden Hellfors och Degerman, ha vid det med dem ati poliskammaren hällae enskilda förhör, afgifvit följande berättelser, som läses i S. D.: Hellfors: att han, som idkat studier vid universitetet i: Helsingfors till är 1847, sedermera varit ån: ställd säsom extra ordinarie kammarskrifvare vid tullverket i Finland, och nägon tid, för att lära sig ry: ska: spräket, vistats i Petersburg, derifrån han den 29 nästlidne Juli, i sällskap med Degerman, begifvit sig till Wasa stad, för att besöka derstädes boende släg tingar; -att Hellfors och Degerman uppehällit sig i sistnämnde stad till den 10 eller 12 nästlidne September, då de uti en mindre segelslup gätt till sjös för att besöka Helsingfors, men af storm och härdi väder blifvit drifna till Bredskär i närbeten af Umeå, derifrån de, sedan deras farkost gätt förlorad, med: följt en skeppare vid namn Beckström till Gefle, hvarefter de landvägen fortsatt resan till. Upsala, och derifrån med ångfartyg hit till staden anländt; medgifvande H., att ban hvarken i Gefle. eller härstädes hos vederbörlige embetsmyndigheter anmält sin ankomst till orten; och Degerman, som uppgaf sig vara född i Helsingfors och sedan är 1848 anställd såsom skrifvare-biträde å ätskillige ängfartysbolags-kontor i Petersburg, sednast hos bolaget Sparrow :å Brandt; och afgaf Degerman angående den af honom, i sällskap med Hellfors, företagne resa, berättelse i tullkomlig öfverensstämmelse med hvad-H: uppgifvit. Dä härefter säväl Hellfors som Degerman gjordes uppmärkssmma på det sannolika deruti, att de för någon begängen förbrytelse lemnat sin hembygd, försäkrade de hvar för sig, att sådant icke vore förhällandet, och förklarade sig begge icke hafva nägot att erinra deremot, att de finge till hemorten ätervända, Vid ett sednare förhör, i närvaro af härvarande ryska konsuln, . har Degerman likväl . erkänt, att han, kort före sin afresa från Petersburg, ä. ängfartyget Victorias kontor, hvarest han hos Sparrow Brandt varit anställd, af medel som varit honom anförtrodde, olofligen sig tillegnat penningar till belopp af 500 silfverrubel, -dem han sedermera förskingrat, med undantag af vid pass 50 rdr svenskt rgs, som han vid bäktandet ännu hade i behåll. Oaktadt de mänga besvärande omständigheter, som emot Hellfors förekommo om medvetenhet at Degermans förbrytelse, kunde han likväl icke förmäs till erkännande deraf. — Till poliskammaren hade förre fabrikören S. Källbom och dess hustcru Maria Källbom, allmänt kända för processer med deras mäg, slagtaren Pettersson, inlemnat stämningsmemorial ä tullvaktmästaren Diker med pästående om ansvär ä hotom derföre, att han under sednast förflutue flyttningsdagar skulle hafva oqvädat makarne. Källbom dä. de efter Diker inflyttat uti det afdem nu åter förbyrde ock för tillhåll af tvetydiga personer beryktade Mallongska huset å Nytorgets. Hustru Källbom uppträdde säväl å egna som sin mans vägnar, och pästod att Diker chikanerat henne, samt inlemnade en läng skrift, utgående på att anklaga D. för icke mindre än hbemgäng. D. förklarade att han visserligen förgätt sig mot herrskapet Källbom och mot dem fållt smädliga yttranden, men vore beredd att styrka, det han dertill baft anledning, äfvensom han kunde med polisens protokoll led: i bevis hvad han tillvitat makarne K. Diker hemställde till hr polismästaren, huravida icke makarne K. i mänga är gjort sig sö kända, att något afseende nu icke borde göras ä deras sannivgslösa och obestyrkta angifvelse, helst D. redan till domstol dem instämt. Hr polismästaren fann emellertid nödigt att upp skjuta mälet tills om fredag för vittnens inkallande. Hustru hällbom peg nu djupt och begärde att några poliskonstaplar skulle: få följa henne hem, emedan hon vore rädd att bli förfördelad af Däker. :Atföljd af en konstapel aflägshade hon sig slutligen. — För nägra mänader sedan stod en ung tjenstepiga frän Upsala, vid namn Lovisa Jansson, inför polisens dombord tilltalad att ha frän värdshuset Skeppsholmen tillgripit nägra silfverskedar, -sopa hop sökte att belåna ä assistansen, men greps dervid:a: ombudsmannen Akerdabl. Hon bedyrade att hon aldrig förut begätt nägot brott och vid efterfrågan hos hennes sednaste husbonde; hr De la Croix, erhölls det svar. att visserligen under Janssons tjenstetid myeket bortkommit, men att han ej derföre ville beskylls Jansson. . På mälsegarens begäran och. den tilltalade flickans enträgna böner Jlät-hr polismästaren, mälet! förfalla, sedan Jansson försäkrat att hon icke-gjor sig saker till annat brott, utan hade: bon, som varit bekant med den skänkjungfru, som baft sig silfråt anförtrodt, tillgripit detsamma endast af okynng. Efter erhällande af en allvarsam föreställning ställdes Jansson ä fri fot. i I gär -var. hon äter jemte sin värdinna mamsel Maria Weselius, böende i huset N:o 12 vid norra Badstugatan, upphemtad till polisförhör. En qvinspersop vid namn Danielsson, hade efter gjord anmälan gifvit poliskommissarien Jäderin avledning att anställa visitation uti Weselii och Janssons gemensamma bostad. då derstädes anträffades 16 st. assistanssedlar och 2:1e bankens länesedlar, förutom diverse handdukar försedda med hr La Croixs. initialbokstäfver, äfvensom näsdukar tilihörige en redan från hr La 2 mamsell L. Jansson pästod att hon af misstag tagit med. sig banddukarne, dä bon flyttadesoch päsdukarne bade hon erhöllit till skänks af mamsell L. Mamsell Weselius urskuldade sig på bästa vis, under förklarande att Hon, som visserligen observerat att handdukarde tillhördechr La Croix, ändock mottagit dem i ställe för dylika,7 som: Jansson skulle: för hennen ha bortslarfvat. sr . Så väl Jansson som Weselius hotades med häkte i händelse de icke. ville tala. sanning, men yvidböllo sina uppgifter. i För upplysningars vinnande uppsköts mälet och Jansson ismanades i häkte, men Weselius;: som numera flyttat till trumslagaren vid Carlbergy; äladb: inställelse vid hemtningsäfventyr. Dä det förut mu: Jansson väckta ätal fick förfalla, endast med det vilkor att Jansson ej vidare gjorde Sig skyldig till apsvar, så kommer nu raänsakningen om den ä Skepps-) holmen föröfvade: silfyerstöld att i sammanhang. medk detta mål äter behandlas; se ; — Stadsfiskalen Mellbin hade i dag låtit till. poliskammaren uppkalla demoiselle Amalia Assur, derföre att hon, utan att dertill ha erhällit vederbörligt tillstånd, utöfvat tandläkareyrket, äfvensom rengjort tänder. Flere personer lära under m:ll Assurs experimenter blifvit skadade. Tandläkaren Åssur uppträdde säsom ombud för sin syster, m:ll Assur; men då hr Mellbin förklarade sig kunna med vittnen styrka angifvelsen, så uppsköts mälet tills om-lördag, då m:ll Assur skulle personligen inställa sig, och till hvilken tid ombudsiavnen i Sundhetskollegium skulle, anmodas att tillstädeskomma. -— Skomakaren Ramstedt, boende uti huset n:o 40 vid Lundtmakaregatan ä porr, bade i gär lätit tilll polisförhör uppkalla de tvenne lärlingar med hvilkas TKA hen vnthfgnar mitt una om Håärnctatlt JU tbalta na