Aftonbladet – 5 oktober 1852, sida 3

mo till nattens säte (Po) och der annihilers des eller uppåtos af gudarne, men att chefer nas själar leddes af guden Kaonohilegkala (so lens ögonsten) till en plats i himlen der då lefde odödlige. För öfrigt utgjorde endast fy siska makten föremål förderas dyrkan, oci hvar och en utvalde sin favoritgud, som ha höll nära sig både i fred och krig. . Der fun nos gudar för all ting, för hajar och vulka ner, krig och årstider o. s. v. De mest firad gädarne voro Popa, Hukoku och Walinu, Kih och Lono, herrar, samt Pele, en dam, den a alia mest fruktansvärd, som hade sitt. tillhäl i vulkanen Kilauga, med sin nppvaktning bvars resor åtföljdes af jordbäfningar, dunde och biixt, hvars lockar fladdrade eldgula rymden, och till hvars blidkande alla slag offer gjordes. Idoler af alla slag, de mes gräsliga och förvridna afgudabilder man ka föreställa sig voro allmänna. Stora ceremo nier åtföljäe utväljandet af det träd hvarn dessa bilder skulle huggås, och efter dess fäl lande offrades menniskor eller svin. Tempe eller heiau upprättades på berg, nära stran den, med stört arbete. Cherens Tfavoritgu uppställdes der i det allraheligaste och fram före honom ett offeraltare; der en prest va gömd, som afejorde, lik ett orakelsvar, all inför honom bragte ämnen. Menniskooffer voro högst allmänna vid gär skilda tillfällen, och det är en berättelse; at Umi vid en seger offrade 80 af sina tappr krigare. Största delen af offren voro reda på förhand utsedda af presterna och höllog fullkomlig okunnighet om sitt öde, tills: sla get plötsligt träffade dem midt i deras be Kymmerslöshet. Presterskapet var ärftligt oc! ika talrikt som mäktigt; hvarje chef hade si femiljeprest, och öfversteprest var den son rfRrAde bationalgtiden. D Personer vor helige, deres hjelp köntea Non gåf ör vid alla tillfällen ; st de kund rotldomer, för hyilka någon blifvi t före Stor som deras makt vår, had de ock pöfunpit ett sätt att blivdt leda alla nemligen gehom att lägga tabu eller kupu-p