Aftonbladet – 5 oktober 1852, sida 3

;ma privatigare öfver hela ön jemte sina faledamöter, cheferna, :bans rädgitvareoch särmate omgifnipg) söm emotfägit landet af ofäsgen till personuig besittning, och arrenatorerna hvilka till cheferna betalade: skaterna, somupptogos af det gemena folket, som bodde 8 de Tiinsta jokålotterfår .. Den Eungliga auktoriteten sträckte sig öfver if, frihet och egendom; kungen varöfverhufvudet i ella angelägenheter öch personlig ägare at landet; af Honom hade Chefera det i äre lig förläning ovh dessa Fbtpaktade jorden åt sina underhafvande, Der hberrskäde ett torparesystem i dess vidsträcktaste ochouslaste mening ; den: starka var herren ochiögen var söker att i morgon ej af en mäktigare blifva drifven från den torfva han i dag gälade. Derföre nedsjönk också folket i denna lata apathi; som lefver qvar hos dem. Säkerhet i besittning är nemligen första vilkoret för omtänksamma ansträngningar, och der denna saknas; der uppstår, såsom här, indoleng och armod. Rangen nedsteg alltid från fruntimren, af det verkligen ovederlöggliga skälet, att man känner alltid sin moder, men kan ej vara så säker på sin faders. , De högre bemöttes med en trälaktig hyllning; d kunde ej vidröras, man fick ej gå i skuggan af deras boningar, deras tjenare. eller. tilihörigheter måste knäböja vid åsyren af allt som påminde om cheferna, och döden följde hvarje brott mot dödna etikett. Kom en kanaks kanot i vägen för en chef, så roddea den I sank utan barmhertighet. Så syftade slitatt pregla hos massan, att konungen och cherna voro af ett bögre utBprung, och verklien tycktes naturen (sög: frihet från: arbete inda ifrån ungåomen, stark och sund: föda, och alla slags beqvämligbeter och Körkshde ngar) pätryckt dem en annan. pregel,. der ida till viduaderlighet feta och: frodiga kolosser vällustigt sträckte sig i al måkiighet ock läto sig gnides och behviftas af talrika