Aftonbladet – 5 oktober 1852, sida 2

vande vals — allt naturligtvis djefvulens funder mot det svaga menniskohjertat. Men när de vederbörligen hemtats i sina små barnvagnslika kärror, dragne af kanaker — ett af de vanliga sätten att åka härstädes, ehuru man äfven ser elegantare och modernare fordon begagnas vid längre färder — såg man skönbeternas kinder färgas af en högre brand, under det vår musikkår spelade upp de 10ckande tonerna och ungherrarne förföriskt framträdde i all sin kavaljerliga elegans. Vi andra stophiler njöto under tiden i beqväma kinesiska stolar af den gudasköna qvällen ute under -bar himmel och återforo. till. fregatten med förnöjdt sinne att hafva bevittnat det fashionabla lifvet på Sandwichsöarne, som är fullt så stelt som annorstädes. Presentationen inför Hans Maj:t Kamehameha III försiggick i all rituell ståt, som vederbör, och lemnade efter sig intet annat varaktigt intryck, än att jag af bjertat instämde i Wennerbergs ord: Ja jordens kuvrgar skw abdikera Och ministrarne resignera Om de kunde som vi jouera Af sig sjolfra och litet mera.n Vi inträdde genom porten till palatsets tomt, Bvilket i sig sjelft alldeles icke är något märkvärdigt, men som jag dock bör omnämna för att i rätt ordning beskrifva uppträdet, och på ömse sidor om porten stodo soldater, som trädde i gevär vid vår ankomst. Framför sjelfva palatset stod kungens lifvakt i röda uniformer uppställd på en rad och skyldrade uhder det att utrikes ministern och prins Kamehamehas general af infanteriet emottog oss på trappan ech införde oss i ett af rummen. Dessa voro verkligen ståtliga, höga, rymliga och väl möblerade på ett temligen magnifikt sätt. Andtligen 1es vi i ett annat rum, der konuvgen, omgifven af prinsarne, ministrarne, hofembetsrmännen och flera guvernörer och ebefer, i midten af en af dem bildad halfcirkel, emottog oss. Der voro närmast kron. prinsen och hans bror, guvernören från Owaihi