Aftonbladet – 5 oktober 1852, sida 2

och Maria, öfverhofceremonimästaren Paki, en jätte af de utomordentligaste väldiga proportroner, mot hvilken de öfriga chefernas, eljest äfven någorlunda groteska personligheter, voro småsmulor. Närmast konungen på ena sidan stod: premierministern J. Joung, son till den gamla Young, om hvilken jag snart skall nämna litet, en utmärkt vacker karl. med ypperlig: hållning; dernäst. utrikesministern Wylio; en skotte som kommit från Otaheiti och här gjort sig känd såsom en man af mycken förmåga och politisk finhet, och finansminiIstern Judd, som först hitkom såsom missionärernas läkare och nu gjort den unga staten flera väsentliga tjenster (men ock åderlåtningar!) genom sina insigter i sitt fack. Kultusministern Armstrong tjenstgjorde såsom tolk. Han var en liten person af ett genialiskt utseende och man såg, att han kunde äga missionärens tenäcitet i enklang med: politikerns skärpa... Han var alltid den ifrigaste missionären och den ifrigaste förfäktaren af dess tändamäål och intressen. Hans Maj:t är en man af något mer än medelmåttig längd, med mörk ansigtscomplexion och mycket slappa drag. Hela hans .hållning och min vid detta tillfälle syntes temligen ointresseradt och liksom sägande: Herre Gud om ni ville dra för hin i våld, och låta mig vara i ro. Han bar en dyrbar uniform af hvita guldstickade benkläder och en rikt galonerad blå frack med kragchan och band, Minietrarne och höfdingarne voro likaledes guldsmidda i nya präktiga uniformer med band -och Erasehaner; så att intet saknades i den yttre ståten; Rummet pryddes afrikets vapen ofvan den kungliga tronen, på hvilken Hans Moj:t satt, lidande af ett benbrott, som förorsakats i vid ridning. Å ömse sidor om tronen gynteg konungens och drottningens porträtter från yngre år, och på väggen midt emot Louis Philippes bild i förstorad kroppsstorlek, hafIvande å ömse sidor om sig den belgiske Leopold och en amerikansk president. På gafvelväggarne hängde Queen Victoria och Prince