Aftonbladet – 4 oktober 1852, sida 3

smärt yngling, ef väl mörka. men ej otehagliga anletsdrag, superb bållniog, lifiiga fasoner och stor rörlighet och emottog oss utan afseende på vår exkursionsdrögt lika ogeneradt som gästfritt: Der: var densooch nöje högt upp i tak, den förra: visserligen något mindre fullkomnad än hvad man för sei vära salonger, och. den sednare något för mycket högljudd ochcotyglad för att öfverensstämma med våra begrepp om etiketten vid ett hof och hos en högboren furste; mais enfin, — man hade. roligt... Kronprinsen, som genom besök i London och Paris vunnit färdighet i eogelskan och fransyskan, och hvars fasoner, afräknadt en viss nonchalance, som man kanske får tillskrifva. den allt frigörande landtluften erinrar om den högst vårdade uppfostran ban jemte de andra kungliga personernas och höfdingarnes barn erhållit i mr Crooks pension på ön, hvilken ännu fortfar att verka i samma förträffliga och berömvärda anda, promenerade med ossi en berceau, der champagnebuteljerna betydiigen lättades och cigarrerna ej sparades, och der vi, i sällskap med hans bror, peruanska konsuln och en engelsman, pjöto några särdeles angenäma stunder. Slutligen serverades, middagen uti gröngräset; mattor voro bredda i trädens skugga, man nedhukade sig derpå (vi voro ett respektabelt och talrikt bordsällskap) så beqvämt det lät sig göra för våra styfva ben; man tog för sig af rätterna, fisk och fågel, stekar och ragouter, sörplade i sig poj fingerligen med nägon liten svartbrun hoffröken, och nedsköljde den ovana spisen med ypperligt Claret och Sherry, Bröd, tallrikar och knifvar voro till vår begvämligbet framsatte, det öfriga herskapet emanciperade sig från dessa lyxartiklar. Under allt detta voro höjderna rundt omkring fullsatte af åskådare, liksom vid andra kungliga tafilar, och dessa bundo åt bordgä