Aftonbladet – 4 oktober 1852, sida 2

andfägnaden, .behöfver jag knappast säga, ehuru: vi i öfrigt aldrig gjorde våra besök förgäfves. ; Under de 11 dagar vi lågo härstädes gjorde ng flerfaldiga utvandringar till mer. eller minre vaflägsna orter. Tvenne af dessa exkursioner vill jag närmare omnämna, emedan de stå i förening med åtskilligt, som jag tror kan intressera dig. På den ena af dessa utflygter begafjag mig upp till passet och bråddjupet jag pyss omnämnt, och i afsigt att derifrån exkurrera på den underliggande slätten bort emot bafskanten och på de omgifvande bergen med deras högre regioner och deraf följande egna växtligbet, inlogerade jag mig under fyra dygn i en kanakhydda för ett pris, sem heroma skulle förskaffat mig hvarjehanda beqvämligheter under en lika lång tid på hvilket som helst af våra bättre hoteller. Kanakerna synas remligen ej hafva stort begrepp om penningens betydelse; åtminstone hugga de alltid orimligt för sig och äro i sina fordringar öfverdrifna och obilliga. Hjelpsamhet utom mot kontant erkänsla tyckes ej höra till mängden af deras dygder. . En monsieur Remy, som befann sig här, utskickad af franska regeringen att botaniskt undersöka öarna, berättade mig, att vid ett tillfälle, då hans åsna nedsjunkit i ett kärr och höll på att förgås, kunde de talrikt omkringstående kanakerna ej förmås att hbjelpa upp den utan vid den välkända klangen af piastrar, och man har exempel på att de simmat bredvid drunknande menniskor och med dem ackorderat om räddningspenningarne. De kunde åtfölja mig långa stycken, plocka blommör åt mig med stor ifver, undanrödja alla möjliga hinder och på allt upptävkligt sätt sa fig tjenstaktiga, utsn attjag önskade eller kegärde det; men plötsligt stannade de, uppräckte två fingrar och utropade two dollars!,