Aftonbladet – 4 oktober 1852, sida 2

och tycktes mycket förundrade, då jag ej förstod deras begäran. Min värd syntes vara något mera välbehållen äa flertalet af de omkringboende, ehuru det knappast såg ut som hans förmögenhet kommit af arbete. Ty latare varelser än i denna familj har jag knappast sett. . De lågo hela dagarna makligt utsträckta i sin koja alldeles nakna, endast inhöljda i en filt, sofvande oeh ätande ömsevis, och med möda gingo de en gång hvarannan dag att hemia upp några tarroknölar att bereda sitt poj utaf. Denna lättja är dessutom karakteristisk för alla. Min värd egde trenne hyddor inne i skogen nedanför bergen på en vacker plan; den ena och största såg ut att vara statboning, den andra innehöll eldstaden och begagnades såsom kök och matsal, och den tredje tjenade till allmänt förvaringsstölle. Den första, som var ganska snygg, tre till fyra alnar hög under det triangulöra taket, var belagd med fina och svala mattor. På en stång i taket hängde filtar, stora tygstycken att svepa om sig, tapadrägter och andra bohag. Vid väggarne stodo kalebaser begagnade såsom spottiådor och: vattenkärl, men för öfrigt funnos inga andra husgeråd än et par hufvudkuddar. Innan europeiska tyger infördes och kommo i allmänt bruk, förfärdigades på öarna ett slags tyg, kalladt tapa, af basten af Broussonetia papyrifera och sndra Morusarter. Detta tapa vär än ganska tjockt, än papperstunnt och bräckligt, än af fastare konsistens, ofta färgadt, skiftande i de mest brokiga färger, men stundom endast hvitt, och begagnades till mantlar kring höfterna och andra omsvepningsmedel, Numera hör det till sällsyntheterna, liksom allt annat från fordom. Spottlådorna äro deremot väl bibehållna och äro i hvarje hus en nödvändig och dyrbar artikel. Saliven förvaras nemligen, :