Aftonbladet – 4 oktober 1852, sida 1

procents rabatt i afgiften. 2:o Att Diligence-Frakttazxan för Paketer tills vidare är hedsatt till hälften. : Sn eek STOCKHOLM, den 4 Oktober. Om icke vår store kollega inom pressen, som känner furstarnes mening och ransakat deras innersta, nyligen så kraftigt försäkrat oss, att Europas monarker endast vilja freden, att de krönta hufvudena äro fredens mest afgjorda anhängare, och att det är blott för. fredens upprätthållande som de stora stående armeerna finnag, kunde den i dag ankomna utländska posten lätt bringa oss på andra tankar. Först möter oss från Frankrike, midt under bestörtningen öfver den lyckligen upptäckta helvetesmaschinen, hvilken man velat veta vara rigtad mot Louis Napoleons lif, ett omätligt skri af lefve kejsarenv. Nu är redan det stundande kejsardömet i Frankrike ingen alltför säker garanti för fredens bestånd, och det är också i denna mening söm man på andra sidan kanalen spänner örat och antecknar hvarje nytt lefverop af hurrabasarne i Provence, såsom ett politiskt faktum. Redan har i Töones den från vintermånaderne välbekanta brefskrifvaren Englishman låtit höra sina krigiska maningsrop, och de större tidningarnes ledande artiklar gå på samma ton: cave canem, gif akt, eröfringsplaner äro i görningens. Särdeles fästa sig de ledande engelska tidningarna vid förhöjningen af de belgiska stenkolens införselstull i Frankrike, och tolka denna åtgärd såsom det första anfallet mot Belgiens sjelfständighet, som snart: skall efterföljas af andra. Daily News pariserkorrespondent meddelar den för fredens bestånd föga lugnande underrättelsen, att Frankrike håller på att beväpna hela sitt infanteri i likhet med de bekanta Chasseurs de Vincennes, och råder tillfölje deraf de militära auktoriteterna i England att öfverväga, huruvida det ej vore af nöden att införa en mötsvarande förändring i engelska armeens beväpning. Väl motsäges från Frankrike den förra underrättelsen, men så mycket står dock alltid qvar, att Frankrikes högsta militärer äro lifligt sysselsatta med förslager, hvilka skola bidraga till franska infanteriets lättare mobilisering. En märklig omständighet är det äfven att franska regeringen i en förordning i afseende på den högst nyttiga inrättningen af offentliga varudepoter i Paris, — ett slags frihamn, hvarom vi en annan gång torde få tillfälle att yttra oss — helt nyss tillagt en klausul, som förutser möjligheten af ett krig, och i detta afseende ställer de deponerade varorna under neutralitetens skydd. Detta kanisig sjelf vara enkelt och naturligt, men i sammanhang med öfriga omständigheter, synes denna förordning just nu icke alldeles sakna betydelse. Det är för öfrigt besynnerligt, att de fredsälskande furstarne just i år äro så upptagna af militäriska och strategiska funderingar. Europas kontinentala stormakter synas under hela året knappt hafva haft något vigtigare göromål än att mönstra soldater och ställa till lustläger. Vi minnas de glittrande jetteskådespelen på Marsfältet: och i Wien den: 10 Maj. Sjelfva ryska kejsaren måste ut och se på herrligheterna i Österrike och Preussen. Äfven i detta ögonblick tyckas dessa makter icke hafva annat att tänka på än militärrevyer, och Wiener-Zeitung meddelar nästan hvarje timme bulletiner från det stora lägret vid Palota. -Man: vet, att anstalter göras. för ett ofantligt läger i-Polen, der en stor mängd tyska generaler skola infinna sig, och. man talar om ett slags militärkoriferens i sammanhang med dessa manövrer, i hvilken: skola diskuteras de åtgärder, som böra vidtagas i händelse af ett allmänt europeiskt krig. Slutligen har den i Berlin utkommande Lithografiska korrespondensen trott sig böra förklara att befallningen om bildandet. af en allmän tysk förbundsarme icke kommer. att för det närvarande träda i verkställighet. En fransysk tidning menar, att detta för. det närvarande ej är särdeles lugnande, då man vet att preus3siska generalen Schreckenstein i afseende på förbundsarmåen mottagit en ordre, som icke blifvit återkallad. Vi lemna derhän, huruvida någon särskild bör fästas vid den franska flottans stora manöver i Medelhafvet, och Louis Napoleons besök om bord på det nya krigsskeppet med det ominösa namnet Napoleon,, hvilket skall kunna föra 5,400 man öfver någon kortare passage, till exempel . kanalen mellan Frankrike och England, Albion har å sin sida icke försummat sig. att tillvägabringa ett motstycke. Vi läste nyligen berättelse, att det kolossala skrufångskeppet Windsor Castle, gått af staeln. Man beräknar att denna leviathan i nödfall kan frakta 5800 man infanteri, alltså 400 man mer än det franska krigsskeppet. Det är ej vår mening att skrämma någon; vi anteckna endast fakta, hvilket är vår publicistiska pligt. Hvad dessa krigiska rörelser betyda skall framtiden afgöra, och skall tvifvelsutan. afgöra det snart. Vi antaga att det med dessa sfredens och ordningens upprätthållare, som man kallar de stora stående armåerna, förhåller sig på samma sätt, som med racehästar; de behöfva vid sin starka furagering äfven motion, om de ej skola försoftas och förlora sina chevalereska egenskaper. Fuarstarne finna måhända att de för länge umburit denna för deras helsa och välbefinnande så nödiga motion, nu sedan icke vidare några revolutioner gifva dem sysselsättning mot egna medborgare. Man måste derföre på annat håll se sig om efter anledningar till litet uppfriskande blodsutgjutelse, och man hoppas, måhända ej utan skäl, att Bonapartes utsväfvande öregirighet skall i förening med den af honom så skickligt kittlade franska nationalfåfängan, snart gifva den länge saknade anledningen. På den franska presidentens väg till kejsar