Aftonbladet – 2 oktober 1852, sida 3

Den -kostbaraste delen af hans utstyrsel var ett vapen, hängande vid den tunga silkesgördel, som var bunden utanpå sarongen omkring höfterna. Det var en dolk eller kriss, tungt prydd med guld bäde på handtag och skida, och gjord på landets egendomliga fason. Handtaget var rikt prydt med diamanter, smaragder och topaser, och klingan af det finaste stäl från. Damascus. i Indiska prinsarre värdera utomordentligt dessa krisser, på hvilkas klingor vissa märken, kända endast af deras egna familjer, göra dem lätt igenkänliga för hvarje medlem af slägten. Deras religion älägger dem som en skyldighet att bemäktiga sig dessa vapen, när de finna dem i främlingars händer, genom hvilka medel som helst. Musikanterna sutto nedhukade på golfvet framföre de öppna salsdörrarno med sida instrumenter af olika slag och fasoner. Detta sätt är det enda hvarpå de väga synas i regentens närvaro. Nägra tjensre med brinnande stickor af kokosbark sutto äfven på sina hälar i rummet väntande på kallelsen api, till svar på hvilken de krypa, lyfisnde sig så litet som möjligt från golfvet, fram till regenten och lemna sittande till honom eld tör hans cigarr. Då de göra samma tjen.: ät gästerna, ha de rättighet att något resa sig. Tjenarne hållas i ett så förnedrande slafveri, att detta krypande icke anses som en tillräckligt förödmjukande ställning. Den venstra armen anses icke kunna öfverräcka elden, utan antager tje naren, dä han framlemnar stickan, med den en ställ. ning, som om han ögonblickligt väntade att få ett slag ötver hufvudet och griper den med den högra. Sedan de vanliga helsningarne voro öfver och sällskapet satt sig och en hvar fått sin cigarr tänd, ga regenten ett tecken och de välljudande, fulla och harmoniska tonerna af ett ensamt instrument flöto öfver till oss. I den öppna dörren till höger om 0ss syrtes plötsligt den behagliga gestalten af en ung flicka i en fantastisk drägt. Hon bar en kort och trång rock af nägot lätt ylletyg. Den smög sig mjuk som silke efter den smidiga och sköna gestalten. Den syntes inväfd med grönt och gult, ty vid hennes rörelser sken den med en mild metallisk glans. En bred gördel, präktigt stickad med guld omgaf hennes höfter. Öfver denna gördel uppsteg klädnaden tät under armarne och dolde bröstet till hälften, mer lemnade skuldrorna och de fint formade armarne blot tade. Breda armringar nära skuldrorna och smalart vid handleden voro armarnas enda prydnader. Hon bar mörkrö:a, tätt ätsittande stickade strumpholkar med gyllene ringar som hvilade på hennes fotknölar. De små täcka fötterna voro bara. På bröstet bar hon en stjerna eller rosett af guld, arbetad i en smakfull och oregelbunden form och lysande som en sol. Hen nes här var tillbakastruket och fästadt med gyllene nälar och kammar; Öfver dessa satt ett slags gyllene diadem, vid hvilket var fåstadt små tunna guldskifvor, hvilka slogo mot hvarandra och sakta skramlade, dä hon rörde sig. Modellen till denna hufvudbonad var, som regenten sedan visade oss, tagen ef ter hedniska taflor frän Javas foråna dagar. Med en mjuk behagfull rörelse, i det hon längsamt vände, dels höjde, dels sänkte sin gestalt, genom sina elastiska knän, syntes bon på tröskeln oeh insväfvade långsarat i salen. Hon hade knappt inträdt förrän en andra gestalt följde efter, ända till den minsta punkt i samma drägt, derpå en tredje, en fjerde etc. Sex flickor, den ena mer behaglig än den andra, sväfvade sälunda in i salen, och började vid ljudet at små klockor sina uttrycksfalla pantomimiska dansar. De gledo sakta bredvid hvarandra utan att röra så mycket som. fällen af hvarandras klädnad. Fram och tillbaka svingade de späda och täcka gestalterna och de sköna ansigtena bevarade hela tiden sitt allvarligs och rediga uttryck. De skakade sina hufvuden emo: hvarandra så stilla och förebrående, och de gyllene skifvorna på deras hufvudbonad slängde från sida til) sida och slogo emot hvarandra med ett musikaliskt ljud. ! Jag var så träffad af de täcka figurernas behagliga och ovanliga rörelser och mitt nervsystem så retadt af musikens genomträngande och klocklika toner, att jag flera gänger gned min panna för att se ora jag verkligen var vaken. Jag vägade knappt andas, och då flickorna slutligen utgledo genom dörren säsom de bade inkommit, endast nägot skyndsammare, köndes det som om en tyngd blifvit lyftad frön mitt bröst och jag kunde först nu andas fritt. sNå, det är rätt vackert att se. för en enda gävg; Apis, sade amerikanaren som satt vid min sida, först talande till mig och sedan till den krypande slafven, som för hundrade gängen räckte honom eld. Ganska vackra flickor, isynnerhet den första,. Jag hörde bonom, men visste i det ögonblicket knappt hvad han sade. Jag blickade omkring mig liksom jåg hade vaknat från en vild, fantastisk dröm; men de ecuropeiska väggarna, gravyrerna och lamporna, gardinerna och bronsornamenternpa, äterförde mig småningom till verkligheten. De indiska bayadererna syntes icke på sin plåts i ett så europeiskt rum — det var kallt vatten kastadt på min eptbusiasm, och jag skulle i detta ögonblick ba gifvit mycket, om jag kunnat utbyta all denne stät emot den simplaste Cambubydda, (Forte. följer.) BONNSENATTETSRONARETE NES Ver