af flera former och halfnakna barn; åtskilliga varieteter af europeer, och det held är em sädan röra af brokiga färger, der dock gult är öfvervägande, och af skärande ljnd, snarlika ctt skällande, att män har svärt att för sig reda de särskilda enskildheterna, som förtjena en närmare granskning. Tittar man in i husen 1 staden så råder der sämma blandring af folk, färger och ljud, blott något mera fribet, från klädernas tvång och deraf följande oberoende i ställningar och förhållanden: Utom staden, på vägarne åt alla håll möter man en föga mindre menniskoström : kanaker som vigt rustade bära på en stång och i sina kalebasser alleharda saluvaror, ridande karlar och qvinnor, de förre med ovanlig fasthet i sadeln förenande vitdhet i sin hejdlösa framfart (ty allt måste gå i galopp), de sednare icke mindre vågsamraa til häst i en egen ställning och Kostym. De sitta nemligen lika som karlarne grens!e; och kring benen : hafvar de svept ett gult, rödt, blitt eller grönt tygstycke ända ned öfver fötterna, tält åtsittande kring veka lifvet, men nedtill vidare, oeh fladdrande under galoppsrandet som ett par vingar. -På hufvudet bära de den lilla tygeller satmmetshatten omv at gula el ler röda Kransar öfver det ir na blad eller bjerta blommor smyckade I Utanför husen ser man de äfven annorstö : liga sqvallerkotterierna af bjebbande och meddelsamma damer, i tarro-planteringarne vandra arbetande kanaker, och i de forssande bäckarne invid den allmänna landsvägen bada sig helt ogeneradt män och qvinnor om hvarandra hvilken timma på dagen som hest. På alla håll ser man de vida blusklädningarne fladdra och framställa bland de gröna odlingarne de mest bjerta punkter i en rörlig och lefvande tafia. Allt antyder, att man befinner sig i ett klimat, som mera gynnar lefvandet utom hemmets knutar och en deref orsäkad offentlighet och samvaro i alla för rättningar, än manar till inneslutenhet inom hyddans trånga väggar och deraf följande huslig stillhet och arbetsamhet.