Aftonbladet – 1 oktober 1852, sida 2

ar Svenska Tidningen härpå? Utan att kunna äfva sanningen af en sådan erfarenhet annorstädes ifrån, säger den, att handelsfriheten, på det sättet förstådd som vi vilje hafva den, val kan vara nyttig, antingen i trakter gom innu äro föga befolkade och uppodlade, såsomd i Amerika, eller också i länder med en mycket stark befolkning, såsom i England, men att den deremot icke duger för Sverige, der ingendera af dessa båda ytterligheter äger rum; hvarefter följer den vanliga kraftformeln derom, att Sverige icke bör söka efterapa andra länder, o. 8 v. Detta är icke utförligt citeradt, men ett summariskt sammandrag af motståndarens deduktion. Detta argument kan väl vid ett ytligt påseende synas serdeles fint påhittadt, men den minsta närmare granskning visar att det felar på dubbelt sätt i premisserna och således ingenting bevisar för den åsyftade vederläggningen. Först och främst är det nemligen falskt, och det förvånar oss om Svenska Tidningen kunnat förbise detta bona fide, att Amerika skulle öfverallt vara så glest befolkadt, som man vill låta påskina. Det är tvärtom väl bekant, att många af de amerikanska staterna äro fullt ut så befolkade som vårt land, och vida rikare än detta. Der duger således icke satsens användande. Uti andra åter kan befolkningen ungefär jemföras med den i Sverige öfverhufvud befintliga. Gå vi åter till vårt eget land, så befinnes befolkningen här, om man t. ex. jemför Skåne med Herjeådalen eller några andra landskap i Norrland, sins emellan sä olika, att den på visst sätt i den ena provinsen kan vara jemförlig med de minst befolkade trakter af Förenta Staterna, i den andra deremot vida närmare till Englands. Sveåska Tidningens hela argumentation i denna punkt reducerar sig således till ett ganska fattigt svepskäl, som icke står på någon grund och faller omkull så snart man blåser derpå. Ackurat likaså förhåller det sig med en annan af Svenska Tidningen framdragen fras, hvilken lyder som följer: Hvilka äro de svenska förhållanden, som vid fråga om landthbandeln böra tagas i betraktande? Jo de äro, att sedan urminnes tider, jvst i följd af de föga odlingsbara och derföre glest befolkade bygderna, som icke medgifvit ett stort antal äboer att slå sig ned pä en punkt, har naturligen uppkommit en husslöjd och en hemflit, genom hvilken man anskaftat sig de förnödenheter, som man annars nödgats hemta längväga ifrän. Den har understödts af vår allmoges manliga, sjelfständiga lynne, att söka hjelpa sig sjelf, samt af värt folks fallenhet för handafardigheter. Denna husslöjd och denna hemflit äro dyrbara och vårdande medel för goda seder och husliga dygder. Detta behöfver icke utvecklas och bevisas. Det är sjelfklart. Mycket saunt, i viss mening taladt. Men just på det huseller hemfliten må kunna sysselsätta sig så mycket mera ostörd med sitt arbete, rirånne det icke är en fördel, att den kan på stället utbyta sina produkter emot öfriga behofver, emot att nödgas förnöta sin tid med långa resor till de aflägsna städerna ofta af en obetydlig anledning, behöfva hålla ett öfverflödigt antal dragare och lägga gödseln på landsvägarna. Icke heller visar just erfarenheten, att det är under de långväga stadsresorna som sgoda seder och husliga dygder befordras. Den allmänna naturlagen för all rörelse och alla utbyten, att fördelen af utÅ .--. -. bytet är större, ju mindre kostnad behöfver förspillas på varornas fortskaffande från producenten till konsumenten, tyckes Svenska Tidningen alldeles icke: vilja erkänna. Men vi böra ej förtiga, att dess invändningar äfven hafva -ett mera faderligt motiv, om vi så få uttrycka oss; detsamma nemligen. som ofta höres vid dylika tillfällen: Låtom oss tillse hu:u det i praktiken tillgår, dei tandelsbodar på landet finnas. Den unge bonddrängen,. som Önskar en flickas gunst, tager henne med sig till bandelsboden, köper der en klädning, som, om den behöfts, kunnat i bättre vara tillverkas i hemmet eller hos grannen; eller ock köper han ätskillig dbrex Alisa NL TitTLÄT HJäNiA 1 Vanligen sker skade svenska skuldsättningen; öfrige socknens ung. dom, af bäda könen, förled:s att göra sammalunda, skuldsätter sig, lägger sina tillgängar i fäfängans alster, och lusten till hemflit, goda seders moder, förgär. Kaffe och socker spridas genom landtbandeln ill de-aflägsnaste kojor, blifva nödvändighetsvaror för den fattige och öka den redan ofantliga tyngd, hvaårmed dessa varors. millioner. sänka. vär handelsväg. Bränvin utpränglas oaktadt förbuden; vid -omöjligheten att hälla behörig tillsyn: Vi:vilja minnas att landthandeln äfven spelade någon föranledande roll vid de sista upploppen på Öland ? Aro icke alla dessa förderfliga följder handelsbodens skull, som varit frestaren? Kan detta förnekasP Ar det då ett så otillbörligt förmynderskap att söka förebygga detta? Är det verkligen så oförsynt, abderitiskt, oefterrättligt, förfärligt, oförklarligt, onaturligt, absurdt, förvändt, förtryckande, toppridande 0. S. V., att sätta någon gräns för den fria handelsrätten? Att göra den beroende af laglig myndighets pröfning af behofvet för den bygd, der bod skall uppS. Här framträder förmynderskapsidgen i all sin glans uti dem faderliga omvårdnadens skepnad. Derföre att en bandelsbods eller varuartiklars befintlighet på landet kan inleda bonddrängarna i frestelse, och utan tvifvel äfven stundom gör det, till onödiga utgifter, skola äfven de nyttiga verkningarna af en frihandel stängas. Det ser här ut, som om replikanten trodde, att blott handelsbodar ej finnae på landet, så konsumerar allmogen inga lyxartiklar, utan tillverkar sjelf hvad den behöfver. Vi åter tro, att allmogen ganska väl hittar vägen till de ställen, hvarest den köper både käfte och socker och engelsk shirting och tyska strumpvaror och vantar och paraolyer och mycket annat som icke så noga kan specificeras; endast med den skillnaden, att ntaly de flesta rätt beqväma och gästfria emot,