Aftonbladet – 30 september 1852, sida 1

terna i samma mån jorden gjorts tjenlig att ågon tid behålla vätan, så skulle man af jarnes större eller mindre vegetation på ett uständ från topparne kunna leda sig till en sissning öfver deras relativa ålder. Något gendomligt är att jag ej kan erinra mig hafva sett mera än 2 arter med blå blomma; den sula färgen syntes i allmänhet öfvervägande. Man har gjort några försök att förklara den ofvan antydda olikheten mellan de serskilda jarnes vegetation, som utgör Gallopago:ssruppens utmärkande egendomlighet, Somliga ippge såsom möjliga orsaker dels de starka vestoch nordvestströmmarne, som skilja de sydliga öarne från de norra, dels en stark t0rdström, som skiljer Jamesoch Albemarleslands, dels oceanens stora djup (oftast mycket öfver 200 famnar) mellan öarne, som jerate lera andra indicier antyder att de ej nånsin varit förenade, samt slutligen friheten från stormvindar, som kunde transportera frön från den ena ön till den andra. Hurusom helgt: naturhistoriskt hänseende är denna arkipelag roligen det intressantaste, vi under denna färd komma att besöka. ; Snart efter sedan vi med god vind lemnat ögruppen, tilltog denna vind till en ytterst häftig blåst, sådan vi knappast förut rönt den detta med rätta så benämnda Stilla haf; och ifven nu, då stormen annorstädes skulle häft ;skyhöga böljors, voro de ganska medelmåtti3a, ehuru alldeles tillräckligt väldsamma, för att under ett par dagar låta oss sakna lugnet på fastlandet. De tröttnade dock till slut att dåna och häfva sig, och äfven regnskurarne, som Jika skyfall nedströmmade, afstannade och lemnade efter sig en den herrligaste himmel vi någonsin skådat och ett mindre angenämt lugn på den spegelklara hafsytan. Intet skönare kunde då gifvas, än att mot solnedgången taga sig en promenad på det rym