Aftonbladet – 29 september 1852, sida 2

den, midt emot fregattens ankarplats, ettlitet af dessa Californiahus, som färdigtimrade föras dit upp att tjena till de första bosättningsbehofven, och i detta hus befunno sig nu en qvinna och några karlar, som, då de från sina rätta boningar uppe i skogen vid bergåsen på öns midt fätt se fregatten, nedkommit och nu fingo en förfallen båt af våra timmermän iståndsatt, mot det att de lemnade oss några sköldpaddor, som de hade förvarade i en liten inhägnad — deras enda ladugård. M Dessa menhniskor lemnade oss vidare underrättelse om -de sjörövare, hvilkas skepp vi tagit vid Guayaquil. De hade kommit från Charles-Island, om natten öfverfallit huset, der folket då bodde, instuckit bösspiporna genom fönstren med hot att vid minsta motstånd ge fyr, mördat en der bosatt (landsförvist?) general från Eucador, tagit 1500 piaster af honom och 700 som fvlket förtjent genom att till hvalfiskfångare sälja sköldpaddor och annat smått, våldfört qvinnor och bortfört, men åter landsatt alla. När vi nu omtalade deras öde, buru Brioni och de andra blifvit expedierade, betogos alla, men mest mannen i huset, af den ytterligaste glädje; han hoppade, sjöng och kastade sig på marken i glädjeparoxysmer öfver att rättvisans hämnande hand så uppenbarat sig. Dessa stackars Galopagenare födde sig af stora röda krabbor, som ymnigt krälade på klipporna vid stranden och lätt fångades, samt af sköldpaddor, som hemtades upp. ifrån skogen, der de voro temligen talrika. Af busdjur sågo VI ej något annat spår än borickor, hundar och en katt; ej heller sågos några tillstymmelser til odlingar, ehuru sådana lära hafva funnits uppe wid boningarne bland bergen. Charles-Island, nu en tillhörighet till en enskild man, utrikesministern i Ecuador, Viilamill, förtjenar i en viss mening sitt spanska