Aftonbladet – 27 september 1852, sida 3

Vid Gud och allt heligt! gå mig icke i förväg lo Ni vet icke hvad ni begär, icke hvad det gäller. sa : Det är ni, som är den okunnige här. ;Jag? Och-ert pris2 Ett menniskolif. Ah, jag förstårl,-sade den förste och drog munnen till ett sorgligt leende. -Men jag vet ett högre.n Svärmeri eller galenskap! s Ett menniskolifs lycka. . Hennes lycka! I detta namn ber jag er, löjtnant Kronsköld, skäm icke bort den sak ni vill hjelpat En balftimma, en enda halftimma, och lf och lycka skola vara återvunna !l Ni talar som ville ni inbilla mig att ni är både allvetande. och allsmäktig. Nu eller aldrig. Lif ochlycka förhenne som... Somdör. ;Sorgen dödar icke så snart! Sorg är hennes lidande. Kronsköld studsade vid den sanning som låg i den okändes ord, Huru skulle han vara bekänt med förhållandena? Han visste icke om han skulletro7eller misstro, frukta eller hoppas, då hån kände sig liksom fattad af en inre öfvertygande makt. Hvem är ni, sade han, asom tror att ni kan! verka sådana under?s i ovEn läkare, bekant med det bemliga medet mot det hemliga onda. En halftimma, jen enda halftimma, hör ni! Ni lotvar att :under denna tid afbida min återkomst här. Ni behöfver denna tid att hyvila ut, sade den gamla, som räknade ögonblicken som bon fick behålla den dyre: gästen hos sig. !;Herberget, som jäg kan bjuda på; ör ringa och lägt; men han, som sitter derv— och hon jvisade på porträttet — pskall göra eder det värdigt. (Forts. följer.) I i i