Aftonbladet – 27 september 1852, sida 1

STOCKHOLM, den 27 September. Den nuvarande tiden, som är i så hög grad ogynsam för politiska reformer i demokratisk riktning, synes deremot icke sakna ott visst intresse för folkens behof af materiella förbättringar. Genom att befordra de sednare, vilja åtminstone några regeringar vinna sympati hos folkmassorna, och tillika söka jfvertyga dem att ingen kan bättre: omhulda deras angelägenheter än just de som nu innehafva makten. Man hyllar eller låtsar åtminstone hylla demokratiens anspråk uti en del materiella frågor, på samma gång som man förkastar alla dess öfriga fordringar. Om nu vår egen konservativa styrelse skulle ansluta sig till nyssnämnda system, så borde man vänta att den på fullt allvar egnade sig it ett rättvist och ändamålsenligt ordnande af beskattningsväsendet; åt handelsochnäringsagstiftningens: utbildning till fördel för den större delen af folket; åt en såväl behöflig förbättring :af:vårt bankoch kredit-system; åt kommunikationsanstalternas systematiska förbättrande samt åt :en genomgripande föräns dring af bränvinsbrännings-haridteringen, m, m. Att styrelsen är benägen för att: vidtaga några små lappningar i somliga af dessa vigtiga, samhällsfrågor synes icke osannolikt, men att döma efter de åsigter som styrelsen ådagalagt t. ex. i skatteförenklingsfrågan, så. är det icke folkets utan byråkratiens intressen som ligga vederbörande på hjertat. Det sätt hvarpå finanskommiteen blifvit tillsatt ir.nefattar icke heller några garantier för ett allvarsanit intresse för denna sak och besluten om filialbankerna ha också gifvit skälig anledning till anmärkningar, ehuruväl finansministern synes i denna fråga hafva blifvit mera eftergifvande för opinionen. Kommitteen som erhållit det besynnerliga uppdraget att utarbeta förslag för att bringa städernas beskattning till jemförligt förhållande med landets, antyder icke heller någon allvarsam tanka att skyndsamt bringa ordning i beskattningsväsendet. Att regeringen har i sinnet någon reform af bränvinshandteringen eller af handelsoch näringslagstiftningen kan med skäl betviflas, såvida man icke, hvad sistnämnda angelägenhet vidkommer, skulle vilja återföra oss under det gamla skråsystemet. Förhoppningarna på styrelsen, hvad de stora materiella reformerna angår, synas, derföre här vara ganska klena eller nästan inga; och vi göra oss i detta fall inga illusioner. Hvad som hittills blifvit åtgjordt ger dertill ingen anledning. Men hos oss ör det kanske icke regeringen, hvilken i allmänhet fruktar att taga initativ i maktpåliggande angelägenheter, och om så sker, gemenligen skyndar alt åter öfvergifvå sina uttalade åsigter, utan deremot representationen, rikets ständer, som skola taga om hand de stora materiella reformfrågorna samt bringa dem till en lycklig lösning, så att styrelsen eridast behöfver i all stillhet se på det förträffliga arbetet samt efteråt skänka detsamma sitt bifall. Väl hör man stundom från det konservativa. hållet sådana fromma önskningar, såsom t. ex. att ständerna, sedan de ohyggliga demokratiska sträfvanderna nu ändtligen skola vara lyckligen öfverståndna och ej vidare föranleda split, kunna vid nästa riksdag i den fullkomligaste endrägt förena sig om att befordra rikets materiella intressen. Men om den nuvarande styrelsen icke lemnar några förhoppningar för befrämjandet af dessa iniressen, så är detta väl ännu mindre fallet med vår gamla, odugliga och flera gånger utdömda ståndsrepresentation. Månne denna murkna samhbällsinrättning kan blifva mera lyckosam under Palmstjernska ministören än under de föregående? Detta har man åtminstone de starkaste skäl att betvifla, och om