Aftonbladet – 25 september 1852, sida 2

atgörelse och valet a: full: Ulliredsstätlande utvägar härtill icke var synnerligen rikt, antogs förslaget. — Utdelningen bestämdes till 12 rdr pr aktie, hvartill dock erfordrades att 1,514 rår tillgreps af reservfonden. Räntan ä insatta 73-procentsmedel bestämdes till 4 procent. De festa, på grund af särskilta hemställanden och förslag förekommande, frågor öfverlemnades till Centraldirektionens afgörande. EKS Vecko-uppgifter rörande Riksbanken afgifaa den 16 Sept. : Bankodiskonten. Allmänna fonden. D.9—16 Sept. Utestående den 9 Sept. . . . 4,896,451: 3. 10. Influtng kapital-afbetalningar — . 52,651: 43. — Sgr 4,843,799: 8. 10. Utlänt denna dag oc . . . 53,650: — — Utestäende lån 4,897,449: 8 Fonden för publika papper. Utestående län den 9 Sept. . . 184,374: 5. 3. Influtne kapital-afbetalningar . . 1,950: — — Sgr 182,424: 5. 3. Utlänt denna dag . . . e 3,000: — — Utestäende lån 185,424: 5. 3, Handelsoch närings-diskonten. Utlåningsräkningen. Utestående lån den 9 Sept. . . 1,359,611: 45. Influtne kapital-afbetalningar . . 46,800: — Sgr 1,312,511: 45. Utlånt denna dag . . . . — 43,800: — Uteståendo lån 1,356,611: 45. Räkningen öfver diskonterade vexlar. Utestående den 9 Sept. . . . . 447,894: 1. Inbetalningar oo. so . . 9,010: 31. ; Sgr 438,883: 18. Bifallna diskonteringar . . . . 27,901: 45. Utestående 466,785: 15. Kassa-kreditiv-rörelsen. Utestående den 9 Sept. . . . . 614,780: — Inobetalningar under veckan . . . 100,430: — Sgr 514,350: — — Uttag under veckan . . . . 104880: — — Utestäende 619,230: —— Väntningstiden i allmänna Diskonten 1 vecka. Den 18 Sept. var: Bankens utelöpande sedlar och invisningar m. m. . . . . . 22,013,460: 24. 4. Behällning, tillhörande allmänna verk och inrättningar, samt bolag och enskilde personer . . 4,595,171: 27. 8. Bankens guldoch silfvertillgäng, förvandlad i rår bko . . . 11,766,779: 41. 6. eller i silfver . . c . . . 4,412,542: 21. 7. a we elle olen Eungliga Teatern hade i går afton att fägna sig ät ett nästan alldeles fullt hus, bvilket på det lifligaste med applåder och buketter välkomnade den lilla Maria Serato, som första gängen efter sit återkomst till hufvudstaden derstädes. uppträdde uti tvenne numror, neml. den sedan hennes förra vistande här bekanta Fantasi för violin öfver Edgars aria i fjerde akten af Lucie samt Souvenir de Mozarl af Allard, hvari Allard ätminstone icke tyckes hafva varit alltför lifvad at dens anda, ät hvilkens minne han helgat sin komposition, då sjelfva den herrliga Mozartska melodien (Du bör ej fruktan bära) tycktes hafva något svärt att arbeta sig fram genom de mänga främmande elementerna. Hvad utförandet af dessa bäda stycken vidkommer, så torde man kunna säga, att Maria Serato, oberäknadt sin beundransvärda säkerhet och precision samt den lätthet hvarmed hon besegrar svårigheter, äfven säJdana som förekommo i den Allardska kompositionen, genom sitt innerliga och rent musikaliska sinne förmär att ät desamma gifva ett intresse, som de i och för sig sjelfva knappt kunna göra anspråk på att upplväcka, ty Maria Serato eger ännu alltjemnt samma af smickret, flärden och aftektationen oförderfvade barnasinne, som icke vet af sitt eget värde. Emeilan de begge förenämnde numrorna gafs förIstasakten af Barberaren, hvars sprittande musik laldrig förfelar sin lifvande verkan på äskädaren, och Ihvari br Gimnthber uppträdde som Almaviva och hi IDella Santa som Figaro. Under det akten fortgick förekom väl en och annan applåd, men dä ridån föll förnyades samma uppträde som härom aftonen efter Macbeth, då salongen delade sig i tvenne partier: ett applåderande, det andra hyssjande, endast att loväsendet nu räckte mycket längre och att ropen urlartade till skräl och stampningar samt hyssjningarne till hvisslingar. Dä begge partiernas krafter tycktes något mattade och stormen lagt sig, uppgick ridån och hr Della Santa framträdde samt straxt efter hi Gänther, då nya applåder följde. Hela uppträdet Iskulle endast haft sin löjliga sida, då exekutioner tIsvärligen kunde gifva anledning hvarken till den ens Jeller andra ytterligheten af bifall eller dess motsats; men genom det att å ömse håll alltsammans tyckte: vara väl och på förhand planeradt, får det äfven sir fula och bedröfliga sida. Måtte framdeles vär teate; förskonas från dessa å ömse sidor yrande zeloters störande och i högsta grad disharmoniska omdömes. yttringar. Hvad hr Giänthers utförande af serenader beträffar, så tro vi att den sentimentalitet han deri in lade icke var på sin plats; ty om äfven Almävivas låga fö: t Rosina var starkare än nägon af de mänga föregående som hos honom tändts och slocknat, var han dock Jalltför routinerad för att sjunga så känslosamt, hvil ket äfven sjelfva melodien antyder. Hr Della Sant: sjöng Figaros aria med mycken liflighet, och torde ;Igenom sina många upptåg och sin extravaganta mi mik hafva kommit märgen att glömma den stora t skillnaden emellan en Figaro och en arlekin. De! berättas om Lablache att ban under just denna aria haft ganska få rörelser och stätt stilla på samma punkt samt blott genom ett och annat fint mimiskt drag förrädt den inneboende skalken. Sedan Säll ström hafva vi väl icke sett någon rätt fin och geniaMisk Figaro, ty äfven Belletti var här icke nog fin, Joch föll gerna in i det gröfre buffamaneret äfven i Mozarts Figaro. De bäda ouverturerna till: Meerestille und gliäckliche Fahrt af Mendelsohn-Bartholdy och till BarIberaren gingo oklanderligt, i synnerhet den sednare. At den muntrande komedien: En bengalisk tiger, Iskrattades ännu lika friskt som förr och hvem skulle Iväl kunna annat än skratta åt Cerfeuil-Fedin. UTRIZEES KORRESPONDENS. (Från Aftonbladets korrespondent.) d Berlin den 17 September. I Ställningen här börjar bli betänklig och det jär tid att jag söker sätta er in deruti. Ni har Itvifvelsutan redan rättat det lilla misstaget