Aftonbladet – 24 september 1852, sida 3

Heinze närmade sig nu Guiseldas säng, stannade på ett vördnadsfullt afstånd och sade: Min fröken, är det läkarns råd ni kräfver, eller . . . vågar jag hop... Guiselda hörde honom icke. Hon satte sig upp i sängen och lyssnade med spänd uppmärksamhet. Hon. darrade. Begåfvad med fin, af oron ännu högre uppdrifven hörselförmåga, hörde hon steg i det yttre rummet. Det är hans!s. utropade hon och hennes ansigte förändrade uttryck. — ;Lemna mig, herr lifmedikus ! Också jag ? Lemna mig! upprepade hon och ringde. Hvem önskar ni? Min kammarjungfru, Nanny., Tillåt mig erinra, att min närvaro i detta ögonblick torde vara er mera maktpåliggande än er kammarjungfrus,, anmärkte Heinze, sHvad? Ni vågar motsäga mig? Hvad ber rättigar er, herr doktor?, Hon for med handen öfver pannan, liksom för att ordna sina tankar. Nej, nej! ännu har jag icke gifvit ett löfte, som tillåter er...l z Icke ännu, icke ännu!, upprepade Heinze för gig sjelf och drog sig ödmjukt tillbaka, under det han i sitt hjerta triumferade öfver sin förestående. seger. . Kammarjungfrun inträdde. Guiselda begärde fram en morgonklädning. Napny hemtade och påklädde henne en af hvit batist, rikt garnerad med spetsar och behagligt åtslutande kring hals och lif... Som likväl -hvarken tiden: eller. Guiseldas :mattighei medgaf en långsam toalett, uppsattes hennes långa glänsande hårflätor utan all konst,..under det lockarne lemnades att fritt ringla ner öfver den skylätta batisten, som höljde hennes axlar och hals. Sedan denna enkla klädsel var gjord, ned