Aftonbladet – 24 september 1852, sida 3

reste sig. upp och iakttog en ställning af den djupaste vördnad: Ni eger att befalla öfver mig i hvilket namn ni behagar. Jag känner den misshällighet,, sade Guiselda, som eger rum emellan min bror-och er, samt hvad begges eder heder kräfver: Ni vet det, löjtnant Kronsköld, ni. vet att bådas edra lif äro mig dyra. Men jag: fruktar endast för ett, och det är förtroendet till er jag har att tacka för denna minskadegoro.n Ni har genomskådatmitt hjerta! Aldrig skulle denna hand fläcka sig med er broders blod! Haf stack, hafstusende ;tack för: detta förtroende till mig! Nu först känner jag mig stolt öfver mina känslor, då de finna ett gensvar hos er.n ; EA Haf tack, evig tack och — farväll — Också ett -evigt! . Guiselda bortvände härvid sitt ansigte; för att dölja sina framträngande tårar. ; Och ni har icke ett ord mera för mig? Nej!, snyftade Guiselda. QR Ni gråter! Himmelska godhet, ni fäller tårar för mig! Ack; ännu i döden: skola de svalka mig med sitt minne! Farväl! Jag dör lycklig! Med dessa ord störtade. han ut. Letort hade emellertid, så snart hon afbördat sig Guiseldas uppdrag till Kronsköld, gått att förmildra ensathlicken för Heinze, som hon lemnat allena,.på stora sidan, genom behaget af sitt sällskaps Ni kommer frän fröken Guiselda?, frågade han. ; ; Just nu, på ögonblicket, herr lifmedikus. För att återkalla mig?) sms Er? I himlens namn, nej! (Forts, följer.)