Aftonbladet – 24 september 1852, sida 2

Ultramontanerna i Frankrike. Man hör understundom den anmärkning gö:as, satt om folket skulle mera på egen hand : emnas vården om de religiösa angelägenheerna, vore det att befara att missbruk, vidskepelse m, m. kunde innästla sig. Huruvida en statskyrka kan förekomma allt sådant är dock ganska tvifvelaktigt; ofta ser man dess förnämsta stödjepelare med afsigt inplanta vidskepelsen hos massan, för att lättare leda densamma efter sina afsigter. Så har man ft. ex. nyligen sett den franske biskopen af Lucon atgifva ett herdabref, hvari han söker inbilla folket att himlen med;ett-serskildt välbehag anser Frankrikes nuvarande förhållanden, hvilket påstående han stöder på föregifna talrika öfvernaturliga tecken. . Han talar om många underverk, som haft sitt ursprung från en viss medalj, om bildstoder som blinkat med ögonen, samt om ett besök af jungfru Maria på berget -Salette, der hon för tvenne herdegossar flera gånger uppenbarat sig samt förvandlat en .intermitterande källa till ständigt rinnande. Men ändan kröner verket: herdabrefvet slutar med uppfordran till insaraling för uppbyggandet af en ståtlig kyrka på berget Salette. Times yttrar i anledning häraf: Vi äro slagna med förvåning öfver dumdristigheten att kunna pästä, att dessa underverk äro kända och erkända i hela verlden, och öfver den oförskämdhet, som begagnar sädana osanningar för att plocka penningar från enfalden och godtrogenheten.. Vi se häri mer än: irrlära och öfverdrift, vi se deri. det öfverlagda försöket att under groft falska förevändningar vinna mynt. Vi ha ansett så mycket nödvändigare att fästa uppmärksambeten på detta oerhörda bedrägeri, emedan det lemnar en god upplysning om nuvarande franska regeringens och det romerska presterskapets offoch detensivförbund, i kraft af hvilket den del af presterna, som är dertill benägen, i moträkning för sina goda handtag erhåller tillåtelse att begagna sig af de troendes enfald. Des rress, som ej mer vägar tala sanning och ärlighet, öppnar samvetslöst sina spalter för de oerhördaste och förderfligaste ammsagor. Påfvedömet spelar despotismen i händerna, och despotismen öfverlemnar derför sina tidningar säsom passiva verktyg för de presterliga penningespekulationerna. . Man vill låta verlden tro, att franska regeringen, ju mer den aflägsnar menniskornas deltagande, desto mera vinner den himlens näd, att underverk ske och naturlagarne upphäfvas för att slösa synnerliga nådesvedermälen öfver detta land.