Aftonbladet – 22 september 1852, sida 3

Nathanael var icke mer densamme som förut. Det vid hans faders dödsbädd aflagda löftet hade som ett jernok fallit tryekaude öfver hela hanstillvaro och nedböjt honom till ett dystert svårmod. Han hade blifvit blek, affallen, nästan vanställd, och liknade knappast skuggan af sig sjelf. 1 ; Han satt vid ett bord i sin sängkammeare, med pannan: lutad i handen och stelt stirrande framför sig, då baronen -trädde-insv Han spratt till-vid hans åsyn; men baronen:steg utan förbehåll fram till honom och sade med en röst. hvari en liten darrning icke kundesundertryckas: : JAROE 4 Jag känner. er, min-herrel jag känner intill edra hemligaste planer, -afsigter och stämplingar... Låt detta öfvertyga:ier om mina tänkesätt för er! Ni har-visat mig tjenster på ert sät, jag vill återgälda dem på mitt, Afsigterna få qvittera räkningen. Ni ser den här,, och han framdrog en pistol; Det är en domare, som: skrifver sina utslag i blod och som aldrig återtager sitt fällda ord, Han skall föra sin talan här, i detta samma ögonblick, förstår ni, om ni tvekar... Se så, blekna ickej herr bof!... Förlåt min uppriktighet! Men så här, mellan fyra ögon, behöfver man ju icke krusa med titlarne ? Han försökte bärvid att-främpressa ett tvunget leende. Jag är ingen hämnare, det är sålunda icke ert lif, som är i fara. Det vore att gå lagens tysta anspråk i förväg. Det är root mig sjelf jag skall rikta detta vapen; det är mig ni skall se död för edra fötter om ni låter ett inkast. gå öfver edra läppar . .. Icke att jag. tror åsynen af ett lik skulle hafva något afskräckande för er, men jag ber er besinna följderna, i fall man, hitkallad af ljudet af ettskott, komme och funne mig badande i mitt blod, vid er tröskel. (Forts. följer.)