Aftonbladet – 22 september 1852, sida 3

I RR Det tillhör dig att tala! sade han med isande ton. Mig?a Jag har visat dig den tafla afokärlek och lycka, som skulle blifva mittlifs egendom. : Ar den skönt målad?, i Guiselda förmådde icke svara. Du har lösesumman i din hand. xGrymmel, utropade hon och satte händerna för ögonen. Det är rätt! Det är tid att sluta till ögat för — morgondagen! Jag har ingenting att af dig väntal Och han störtade ut. 20 Kar. Bet sista steget. Baronen tillbringade en förtviflans natt. Idel mörker hvar han såg, Hoppets milda stråle uppsteg icke från något håll öfver den hotande utsigten af hans belägenhet. Den enda utväg som stod honom åter var den, att falla i en bedersstrid, och han beslöt att drifva dess hetta till den punkt, att han måste vinna detta sitt mål. En sådan död skulle, om icke utplåna, åtminstone gifva skuggorna på hans graf en mildare och intressantare färg och sprida ett chevalereskt skimmer öfver hans minne. Hans beslut var fattadt, men en centnerbörda låg ännu. på -hans bröst. Skulle han unna efterlemna beviset på det ovärdiga bruk nan gjort af Hedvigs ring? Dennatanke plåsade honom mer än hvarje annan. Ringen måste, genom hvilka medel och för hvilket oris som helst, igenlösas och återställas henne. P:den leronade emellertid icke långt rådrum, ock trohundrade dukater springa icke af sig jelfva i enruinerad mans band. Drifven af ytterligheter -bringas menniskan ill ytterligheter; och påföljande morgon se vi paronen vppsöka Nathanael och inträda: hans VAN IN oe I