Aftonbladet – 22 september 1852, sida 1

STOCKHOLM, den 22 September. ; Den fria yttranderättens behof är så djupt grundädt i hvarje samhälles innersta väsende, att inga tvångslagar kunna helt: och hållet nedtysta detsamma... Vi hafva flera gånger yttrat, att i sjelfva Frankrike: låter, trotts-lagar; varningår öch böter, då och då höra sig-en op position, som oaktadt. sitt lena och smidiga språk förstås af alla. Det är ingem konstvats lära sig läsa mellan raderna; ej heller, att skrifva en sådan osynlg skrift. Så länge det menskliga språket, med sina många skiftnivgar i tomochuttrycksicke kan förbjudas i den allmänna sammanlefnaden, så länge finnes det också medel att, uttrycka opposition äfven mot den: mest, förtryckande regering. ; En holfdra. gen. anda, en! ironisk. tonvigt, det tillfälliga anförandet af.ett namn, är tillräckligt att uppenbara uttryck; tadel, missaktning och epposition mot styrelsen. ; Och. denna blir så mycket farligare, . som den ej för framställa sigiir-klara och bestämda ordalag, utan mäste nttrycka sig i balfqvädna visor,, i hvilka lä: saren eller åhöraren kan inlägga en långt vidsträcktare betydelse än den tillämmnade: Den franska pressen har, oaktadt de böjor hvarmed.-den-:är belågd,ofta. nog :yttrat sådana lifstecken. Eter konfiskationen -af..de Orleanska domänerna gågo vi i fiera oppoditiönstidningar åtskilliga varma :loftal öfver Ludvig Filips mildhet och oegennytta, naturligtvis, ärrade att i stark belysning framställa den nuvarande, statschefens. motsatta handlingssätt. Det har till och med icke felats antydningar; ehuru. .naturligtvis mycket aflägsna; på den: Orleanska monarkens ädelmod mat politiska förbrytare; hvem tänker ej: dervidpå statsfången i Ham? Eit förstulet ord har Vid berättelsen om presidentens triumftåg till Strasburg. kunnat erinra om att han-varit der vid ett tillfälle förut: : En lätt antydaing. på de kejserliga örnarde hade. kunnat väcka obehagliga erinringar om den tama örnen som medfördes på expeditionen tili Boulogne: Sådana drag kunna icke beifras. — de skulle biottställa för åtlöjets faror, de halka lätt genom censuren — men de gå icke förlorade för en nation lik den franska. Hvem mins ej huru behändigt Jules Janin i en teater-recension insmuglade några latinska citationer ur Tacitus, hvars.fraser,. såsom imverium flagitiis quaesitum -— ett: genom skamliga dåd förvärfvadtenvälde — ochaflera :andra — förträffligt läto tillämpa sig pården då nyligen fullbordade statskuppen? Först efteråt. blef man bättre på: sin vakt mot sådana lurendreeriermed: latinska citaters Sr tat. Kort-innan Louis -Napoleon utfärdade det oekanta amnestidekretet-sågo vi i-.en tidning afsmoderat republikansk: färg en artikek-med sfverskrift: Amnestie! Endast ordet och uts ropstecknet innebar en opposition, Ompresidenten visste huru tusende familjer skulle välsigna hans nam; 0. 8cv. 5 Men puwisste iela Frankrike ätt presidenten och m;r, Maubas och mer Pietri verkligen. veta allting, .och idningens smekafide fras är således ingenting innat: än en skarp: förebråelse. för det. presir lenten underlät:en handliogy-som skulle. tillinga honom välsignelser... En. bekantotidkrift talar nyligen om det Napoleonska nam1ets förundransvärda popularitet; och. förklaar den derigenom satt oppositionen, under Ludvig Filip hade den vanan attyrmotiidet värvarandes lumpenhet alltid kontrastera den illa hattens, örnarnes. och legionernas ärortka idehvarf. -Hvarje:orfd är en floskel åt kejsaen eller åt brorsoneoj och likväl. ger-sdet iela ingen annan mening än denna: Ursinnise, j hafven såvvelat ha det —: tu Vas voulu Feorges Dandin! Doktor Veron sjelf, den elyseiske hofskrienten M1, får ej en gång alltid vara i fred ör oppositionspressen. Vi-verkligen föruudra 83 Öfver den skärpa hvarmed nägra tidninr ar anfallit hans famösa artikel i Constituionnel för den 7 September, under titel-Det