Aftonbladet – 21 september 1852, sida 2

Du vägar göra invändningar mot din husbonde? Jag råder att lyda utan gensägelse, eller .. . Ni vågar hota mig,, sade gumman och spände sina djupt liggande, men klara och lifliga ögon på Heinze. Jag lyder, emedan jag lärt hörsamhet mot mina herrar. Men de stränga regera icke länge,, tillade hon vid sig sjelf. Morgonen efteråt, sedan underrättelsen om hans ankomst hunnit sprida sig, inställde sig gårdens och godsets folk i högtidskläder, för at ödmjukt helsa sin nya husbonde och emotfåga hNähs befallningar. Han visste verkligen att skicka sig som om han varit född att föra despotismens jernris. Ingen vänlighet, ingen mildhet uhdföll honom. Han tillät 6ig icke något inlåtande i deras belägenhet, af vilkas arbete och möda han skulle hemta de förnämsta frukterna. Endast ett vaksamt intresse för vidden af sina egna rättigheter och förmåner tycktes sysselsätta honom. Sträfva ord och en frånstötande köld var allt hvad han gaf ifrån sig. Nåväl, min baron, sade han med en sjelfbelåten min, då han affärdat de uppvaktande. Hur finner ni min position här? Det sjelfständiga lifvet på en egendom erbjuder vissa behag. Och nu, skulle det icke roa er att företaga en liten ridt för att bese ställets jagtparker? Djurgården lärer vara alldeles vårdslösad, men jag skall retablera den, ty jagten skall komma : att blifva ett af mina hufvudnöjen Kär, på min egendom. Och hundar skall jag skaffa af de utsöktaste racer. Mina hundstallar skola komma i reputation. Ni vet grefve Magnus de la Gardie hade bundstallar som höllo på att sätta landet i uppror. Och mina hästar sedan! De skola icke komma att mindre vittna om min smak. . Och de redo ut och de kommo tillbaka,