Aftonbladet – 21 september 1852, sida 2

välsignelse vid detta lösa skum som flyter och far, och fräser och gör buller afsig med stolthet och prål. Du är frispråkig, emedan tungan hos ditt kön af åldern födes till ny verksamhet. Men jag vill råda dig löra att i din husbondes närvaro styra henne med tystnadens betsel, sade Heinze förbittrad. Vid min ålder bar man trampat ut läroårsskorna, och jag talar nu derföre fritt ut allt hvad jag vill. Hvem skulle kunna straffa mig? Elter skulle väl kanske ni vilja bära slag på min hundraåriga rygg? Rör mig med ett finger, krök ett hår på mitt hufvud. Här står ert folk och ser på er makt, — och hon visade på gårdsfolket; som stod omkring vagnen för att beskäda sin nya busbondes afresa, Ni utöfvar den icke. Jag visste det väl. Jag står lugn bakom mina hundrade år, och vill tala för er af den visdom, som står de unga åter att förvärfva. Ni kommer hit med ett uppblåst mod och tänker här föra ett stolt lefverne, Ni vill trampa Adolfsbergs folk på nacken — men pass på bara! Ert regemente blir icke långvarigt. Folket har en skyddsmakt, som vakar öfver sig, en stor, en väldig makt, emedan hon hvilar djupt i Guds och mensklighetens hjerta. Hon heter rättvisa; och den som mycket lefvat, har också lärt att icke misströsta om hennes hjelp. Jag ären qvinna af folket och lämpar försynens vägar på folkets öde. -Tro mig, herre, folket är Herranom kärt. Han jemnar höjderna och fyller djupen, så att all verlden skall blifva en enda fruktbärande slätt. ö Detta ställe har sitt öde, liksom länder och ståter sitt, Jag har sett det styras i många är af en ädel slägt,, som föddes son efier fader till dess herrar. Dessa blefvo goda husbönder och missbrukade aldrig sina herrerät