Aftonbladet – 20 september 1852, sida 1

STOCKHOTM, den 20 September, xDe stora armeerna underhållas för fredens och icke för krigets skulls, yttrade för ett par dagar sedan Svenska . Tidningen. . Alla Europas, regeringar äro vänner af freden, och intet tecken skall nu finnas till attregenterna vilja göra eröfringar. I sammanhang: härmed. yttras dock äfven, att regeringarne och ordningens vänner anse rustade armåer vara nödvändiga: för att afstyra utländskt våld, och äfven, såsom ty värr under sednare åren visat sig behöfvas, försvara samhället mot vännerna af -oordningn. : å Huru skall man med hvarandra förlika dessa yttranden... Om alla. Europas regeringar äro sådana: vänner af freden, att de med de utomordentligaste: kostnader -underbålla de största armåer som någonsin funnits, endast för att skydda freden, hvarifrån skall: då detutländska vålds komma, som äfvenledes tvingar dessa regeringar att hålla samma armåer rustade? Är det månne för att. försvara sig emot kineserna, perserna eller marockanerna, som Europas. regeringar, hvilka sins . emellan alla skola vara så fredälskande, underhålla sina stora härmassor? Eller kanske detär för att kunna möta förväntade anfall från nordamerikanarne, hvilka, enligt nämnde tidning, äro de enda som numera tala om eröfringar? -För att visa olämpligheten af vår framställning i N:r 214 utaf Aftonbladet i anledning af de från innevånare i många af Englands största städer till franska folket öfversända fredsadresser, har Svenska Tidningen med en hurtighet som verkligen passar ganska bra tillsammans med tidningens. lätt uppflammande militäriska hänförelser, oförskräckt mot oss framdragit ofvanstående satser. Den finner detknappt löna: mödan att i-vår tid, då alla vilja ha fred, tala om fredsadresser.. Det är blott -polemiserande tidningar som nu reta foiken och regeringarne till strid, och för öfrigt är det endast nordamerikanerne som vilja göra eröfringar.. När man således. talar för freden, borde man hålla efter dessa fredsstörande elementer i den civiliserade verlden. Aftonbladet har underlåtit detta, och . derföre får det hugg af sin konservative kamrat. Nå, de äro väl ej så farliga, och förtjente kanske knappast att omnämnas, om icke åtskilliga vigtiga frågor med detsamma kommit att behandlag, hvilka icke böra opåtaldt förvridas. Att på samma gång säga, att Europas regeringar hålla sina stora armeer blott för fredens skull, och; att sådant sker, för att afstyra utländskt våld, är ett fel. mot logiken, synnerligast då det måste antagas att Europa ej har att frukta. något. våld från främmande verldsdelar.; Ville man nu åter förbise denna motsägelse och deremot blott hålla sig till den ågigten, att armeerna underhllas endast. för att hämma invärtes oroligheter, eller för att, sannare uttryckt, hålla tolken under styrelsernas despotism, så kan en dylik åsigt om den beväpnade styrkan icke, heller. hälla rigtigt stånd emot den anmärkningen, att de flesta af Europas regeringar underhålla för försvarsväsendet ej blott armå6er utan äfven flottor, och afsigten med dessa sednare kan omöjligen vara att betrygga inrikes lugn. Äimu ha vi icke sett Frankrikes, Bysslands eller Englands stora flottor användas för att betrygga den inrikes ordningen. Det är fördenskull ej värdt att prisa de fredliga afsigterna hos Europas regeringar, så länge dessa hålla sig krigsrustade i nuvarande stora skala. Det är icke kärleken till freden, utan det är fruktan för krigets följder, som afhåller flera af de stora makterna, från att låta sina härmassor rusa mot hvarandra. Kunde Ryssland ordna den europeiska politiken på den fot, att det icke, hade att frukta beväpnade. protester från andra makter, så skulle dess armeer snart komma på väg möt Konstantinopel, visserligen icke för att betrygga freden, utan för att göra eröfningar. Unge