Aftonbladet – 18 september 1852, sida 3

dast ligger några få mil utom staden. Vi fara ut 1 täckt vagn, hvilket skall hindra att ni blir igenkönd. Ni kan der öfverlemna er åt er sjelf och moget betänka er. Hvad. säger ni om mitt förslag ? I närvarande brydsamma ögonblick fann Joachim det ingalunda förkastligt. Han tog sina mått och steg, och satt om en timmas tid med vår lifmedikus i vagnen. 17 Kar. Spådomen. Adolfsberg var, såsom vi redan sagt, ett ståtligt herregods sedan långa tider tillbaka. Med sin dominerande belägenhet, sin götiska byggnadsstil oeh sina vidsträckta parker tycktes det liksom representera den gamla svenska adelns vördnadsbjudande bållning på en tid, då rikedömens, smakens och bildningens företräden voro koncentrerade hos börden, för att imponera på en massa, som ännu icke i gig upptagit det gudomliga medvetandet af menskighetens inre sammanhang genom dess gemensamma brister, företräden och utveckling i — Gud. Hufvudbyggnaden låg på höjden af en temligen brant uppstigande strand, och speglade prång i saltsjöns blågröna spegel. En lummig, fastän i höstens brokiga kiftningar öfvergången grönska prydde stränderna ända ner till kanten af vattenbrädden. Åt landtsiden till omhägnades gården af-yppiga parker, i hvilka bundradeåriga ekar buro sina stolta kronor, härdade i stormen och rotnörda at kraftens märg. Genom deesa parker förde en alle af en fjerdedels mils längd den ankommande fram till stället, (Forts följer..)