Aftonbladet – 18 september 1852, sida 2

med mig att göra, emedan ni icke lär hafva särdeles reda på . . . Inskränk er till höflighetens språk, herre, om det annars icke är er alltför främmande, och blanda er ej uti hvad som icke angår er,, afbröt baronen. Alltså till våra affärer, baron! anmärkte mannen: och antog en ganska stadig position. En tredje persons närvaro lärer här vara obefogads, anmärkte Heinze och låtsade vilja aflägsna sig. Alldeles icke, min herre. Här är icke fråga om några hemligheter, några spekulationer, hvari vi skulle kunna förekommas, eller dylikt. Hvad jag har att afgöra med baronen kan ske inför hela verldens öron, och jag är ganska glad till och med att finna vittne dertill, emedan jag sjelf försummat medföra. något, hvilket försigtigheten och säkerheten ändå fordrat., sade mannen med den oförsyntaste förtrolighet. Heinze betraktade honom med låtsad förtrytelse och sade: Det är icke ni, min herre, som afgör här.s Men mannen, som ingalunda lät besvära sig af några konvenansens fordringar, och icke lät störa sig i den roll han hade att spela, fortfor, utan att visa sig träffad af denna anmärkning, i det han vände sig åter till baronen?: Eftersom det aflopp så bra första gången, har jag icke tvekat att acceptera flera af edra förbindelser, hvilka jag förraodar ni icke lär vägra att erkänna sösom riktiga. Se här en på två, en på fera och en på fyra tusen banko. (Läsaren torde här pöminna sig att Josua, ander en ganska förbindlig förevändning, utåt sig att få exhålla baroneng förbindelser på mindre summor.) ; Baronen skiftade färg. Ni erkänner dem? frågade mannen.