Aftonbladet – 17 september 1852, sida 1

STOCKHOLM, den 17 September. Vårt yttrande. i måndagsbladet;. att om det för nägra år sedan: väckta förslag att här bilda ett medborgargarde icke strandat iföljd af den ovilja och. nära nog politiska farhåga hvarmed det emottogs, man i en dylik kär egt det bästa medel att-möta utbrott af. oordningar emot den allmänna säkerheten, har i Svenska Tidningen framkallat följande utlåtelse: Aftonbladet har en uppsäts, der en elegisk suck uigjutes. öfver att ett medborgargarde icke kom. till stånd, 1848, Ja det var gånska. bedröfuigt, liksony så. mycket annat som nämnde år misslyckades., Denna ironiska glädjeyttritg deröfver attnägot, medborgargarde icke kommit ti stånd i hufvudstaden saknar icke sin märkvärdighet: Kan det då verkligen. vara en triumf för vår styrelse och för de konservativa, hvilkas intressen ofvannämnde tidning skall försvara, att hufvudstadens borgare och andra invånare, som kunde vara benägna att på sim egen bekostnad få bilda ett dylikt borgaregarde, till betryggande af samhällsordningeti sarot möjligtvis i fall af behof för att I Re försvar emot fiendtligt anfall, icke kunndt komma att utföra ett dylikt förslag? Ela ordningens vänner härpå skördat någon stor vinst? Är fäderneslandets försvar härigenom bättre tryggadt emot fiendtliga anfall, för hvilka just hufvudstaden, såsom liggande på gränsen, kan vara mest blottställd? Man skulle tro att så vore förhållandet, då en särdeles tillfredsställelse öfver utgången förnimmes hos en tidning, som synes vilja låta påskina att den tagit ordningens sak: på entreprenad, och som derjenite skenbarligen hyser de lifligaste sympatier för landets försvarsverk. Men det är dockicke af berörde skäl som dennba tillfredsställelse ger sig tillkänna. Vederbörande, som äro stora älskäre af garde, då det består af värfvade och behörigen dresserade soldater, som kunna efter Sodtycke användas till hvad bedrifter som helst, äro. deremot icke några vänner af en militärkår, som består af borgare och andra mera sjelfständiga personer, hvilka ickei alla händelser kunna anses. vara blinda och ovilkorligt lydiga redskap. Om ett sådant medborgargarde än. aldrig så mycket bidroge till ordning inom samhället och äfven ingåfve en viss säkerhet för dettas beskyddande emöt iendtliga öfverrumplingar från en nära angränsande fiende, så är och förblir detta garde örhatligt för dem, som önska att i den beväpnade styrkan.se nära nog en mötvigt emot , Je medborgerliga intressena. Det är icke af illgifvenhet för ordningens sak och ej heller sf ömhet för försvarsväsendet, som man fröjlas öfver att något medborgargarde ej kommit att upprättas, utan emedan man fruktar en dylik militärtrupp utgången från sjelfva de nedborgerliga klasserna. Och hvad har man väl då att frukta af en sådan trupp? Fruktar man kanske att Stockwolms borgerskap skall, om det får vapen i vänderna, vända upp och ner på den borgeriga ordningen? Frukter man att tillgitvenheen för konstitutionen skall försvinna, derest n del af folket får ordna sig på ett slags miitärisk fot? Eller kanske kärleken för dynatien skulle aftaga, i händelse den militäriska mdan får sprida sig utom kasernerna? Är let blott då den befinner sig inom deras muar som denna anda är patriotisk, oråningsIskande och loyal? Det kunde åtminstone förtjena att tillses i wvad mån borgargarderna, sådana de finnas i 3elgien, Norge och andra länder, gifva anedning till dylika farhågor. — Utländska tidningar innehålla allt emelanåt uppgifter om det -romerskt-katolska pariets oupphörliga och numera ofta ganska häfs