Aftonbladet – 16 september 1852, sida 3

både läsare och köpare hafva endast härigenom blifvit afskräckta. Sveriges Geografi. Skildringar ur Svenska folkets historia, m.fl. dylika ämnen egna sig, på det sätt de här blifvit behandiade, till utgifning såsom särskilda böcker hvar för sig, men icke till artiklar i en tidskrift af så inskränkt omfång som denna, der läsaren måste snart sagdt förtvifla att någonsin få se deras slut. Vår mening är visserligen icke, att kunskapen om fäderneslandet, dess jord och historie m. m. borde uteslutas från en läsning för folket. Långt derifrån! Men då denna läsning har formen af en tidskrift, som ovilkorligen fordrar en större omvexling och icke tilläte att dylika ämnen med nödig utförlighet behandlas i sammanhang, hade man icke heller bort åt dylika skildringar ens gifva skenet a: ett sådant genom den gemensamma titeln och de idkeliga hänvisningarne till aldrig slutand fortsättningar. Framstode hvarje skildring. bvarjeartikel, såsom ett helt för sig, skulle tidskriften straxt få ett mera inbjudande utse: ende, ett större antal exemplar äfven af lösa Ihäften kunna spridas, och läsningen säkerliIgen vida bättre uppfylla sitt ändamål att blifva läst. Denna omständighet, ehuru underordnad Iden torde synas mången, är i sjelfva verket af vida större vigt, än redaktionen af Läsning för folket hittills tyckes hafva föreställt sig. En aunan fråga, som sällskapets styrelse äfven kunde bafva skäl att närmare öfverväga, är den, huruvida juet en tidskrift är den Jaldralämpligaste form för en egentlig läsning för folket i vårt land. Föreningar, som i andra länder bildat sig för likartade ändamål som det svenska Sällskapet för nyttiga kunIskapers spridande, hafva vanligen lagt större lvigt på utgifvandet af sjelfetändiga afhandlinjgar eller samlingar i olika ämnen, än på en Idylik periodisk läsning af blandadt innehåll. Vi inskränka oss här att, med förbigående af flera dylika föreningar i Tyskland och Frankrike, blott anföra exemplen af den engelska Society: for diffusion of useful knowledge (som ursprungligen tjenade framlidne öfverste Forsell till förebild vid det svenska sällskapets stiftande), och af det danska så kallade Selskabet for Trykkefrihedens rette Brug, som länge inom grannriket verkat uti en likartad riktning. Dessa föreningar, som hvar på sitt håll riktat sina länders populära litteratur med många arbeten af ett varaktigt värde, hafva väl äfven utgifvit periodiska skrifter; men detta har för dem blott varit en bisak, under det att de deremot betraktat såsom sin hufvudsakliga uppgift att framkalla sjelfständiga populära arbeten af mindre omfång och för godt köp uti sådana ämnen, som företrädesvis synts göra folket behof. Förfarandet dervid är helt enkelt det, att en kommitte öfverlägger såväl om valet af de ämnen, hvilka man för tillfället företrädesvis bör anse angeläget att få på ett för mängden fattligt sätt behandlade, som om valet af de författare, af hvilkas hand man helst skulle önska att få sådana arbeten uti de särskilda ämnena utförda, hvarefter sällskapets styrelse vänder sig till vederbörande författare med anhållan att eniot vissa Öfverenskomna honorarier åtaga sig utarbetandet af så beskaffade skrifter, som ästundas, för att tryckas och spridas genom sällskapets föranstaltande. Fördelarne häraf äro flerahanda. Mången författare, hvilken det kanske aldrig skulle falla in att sjelfmant utgifva en populär bearbetning af det ämne, som han dock måbänds är skickligare än någon annan att behandla, förmås på detta sätt att äfven lemna sitt bidrag till folkbildningen. Man är, så vidt möjligt, på förhand viss derom att just få de ämnen behandlade, som äro önskvärdast, samt tillika att få dem så väl behandlade som möjligt. Då tillika behandlingen af hvarje ämne utgifves såsom ett litet helt för sig, behöfver icke den mindre bemedlade, som vill skaffa sig undervisning i det ena eiler andra ämnet, för detta ändamål köpa en hel följd af häften, för att uti dem plockvis uppleta ett stycke här och ett stycke der. : Om sällskapet för nyttiga kunskapers spri-dande företoge sig att äfven tillvägagå på detta sätt, och. valet af ämnen och behandlingssätt skedde med tillbörlig urskiljning, skulle vi tro, att icke blott ett nytt och tacksamt fä för en gagnande verksomhet här skulle öppria sig, utan äfven att sällskapet genorå det större intresse och de stora förhoppningar, som komme ait fästa sig vid en sådan verksarhet. snart skulle erhålla en sådan tillväxt af nya ledamöter, att dess finanser fingo en mera tryggad ställning. Dervid vore likväl angeläget, att man of tare valde till behandling sådana ämnen; som stå i närmaste beröriög med fölkets dagliga lif och praktiska förrättningar, och om hvilka det i så många afseenden är i ;behof af någon bättre undervisning, än den en bristfällig tradition förmår gifva. Vi anföra exempelvis jordbruket , hvilket ensamt orafattar många särskilda ämnen, som kunde förtjena att hvart för sig behandlas; vidare böskapsskötgeln , amöroch ostberedning 5 skogshushållning, fiskeri, jagt och skallgång, byggnadskonst för landtmannabebof, allehanda handtverkerner, barnauppfostran och den första undervistingen i hemmet, skatteväsende, komrounalväsende, medborgerliga skyldigheter och rättigheter m. m. Om blott tre eller fyra goda af handlingar i dylika ämnen årligen utgåfvos öch spriddes till lågt pris i några tusen exemplar, ntemellan omvexiande med historiska och fhvarför icke äfven poetiska berättelser, förklaIringar af naturens företeelser, någon gång kanIeke äfven religiösa betraktelser — ehuru Utgifvandet af sådana är mindre i behof af unjderstöd fråa en dylik förening, enär erfarenÄeten visat, att deras utgifvande nog bär nig jsjelf — så skulle oberäkneligt godt dermed kunna uträttas. Sällskapets ledamöter borde Mmaturligtvis för sina årsafgifter erhålla exemplar af alla de skrifter, som genom sällskaipets försorg hvarje år utgåfvos. Mången 1eidamot torde dessutom gerna subskribera på j ett större antål exemplar till utdelniog bland ! underhafvande a. s. v. i