Aftonbladet – 16 september 1852, sida 2

Kronolänsman., — Våra läsare torde påminna sig ett utlåtande af biskop Agardh rörande en framställning af lärarekollegiet vid Carlstads läroverk om återgående till det gamla skolsystemet, som vi för någon tid sedan meddelade.) Då föremålet för ifrågavarande framställning rörde en af skolreformens vigtigare principfrågor, anse vi skäl att derpå återkalla vära läsares uppmärksamhet, sedan saken numera är af regeringen afgjord. Det förslag, som pluraliteten af lärarne i Caristad hade framställt, gick hufvudsakiigen ut derpi, att för de lärjungar vid dervarande läroverk, som tillhöra den så kallade lärda linien, d. v. s. för dem som lära latin, undervisningen skulle återgå till den gamla klassskolans inrättning, men att deremot för den så kallade praktiska linien, hvarmed förstås de lärjungar som icke lära latin, den nya, sedan nögra är tilbaka i Carlstad införda, skol(ormen fortfarande skulle bibehållas. Biskop Agardh lofordade i sitt underdåniga utlåtande på det högsta de vackra frukter, som det i Carlstad antagna nya skolsystemet redan för läroverket medfört, men ansåg sig icke desto mindre, med afseende dels på den af lärarne nu yttrade motsatta öfvertygelsen, dels på den opinion eom biskopen ansåg vara, i strid med hans egen, allmänt rådande öfver hela riket rörande den nya metodens förkastlighet, böra tillstyrka bifall til lirarnes återgångsförslag, dock med en liten jemkning. Denna af hr biskopen föreslagna jemkning, hvaremot icke oeller lärarne haft något hufvudsakligt att anmärka, bestod deruti, att de lärjungar, som väl lära latin, men icke grekiska eller hebreiska, och hvilka man i Carlstad betecknar såsom den s, k. civila linien, skulle förenas med den praktiska uti undervisningen efter den nya formen. Saken har nu, såsom vi redan i måndagsbladet meddelade, blifvit af regeringen afgjord på det sätt, att lärarnes framställning blifvit afslagen och befallning gifven, att undervisaingen vid Carlstads läroverk skall tills vidare fortgå på det sätt och i den ordning hitintills förfarits. Vi återkomma icke till detta ärende, för alt göra någon anmärkning emot regeringens beslut, hvilket tvärtom i alla afseenden förtjenar att gillas. Vi vilja fastmera blott fästa uppmärksamheten på, att detta regeringsbeslut, så vidt vi kunna påminna oss, är det första efter ombytet af föredragande för ecklesiastikärendena, hvaraf man kunde hafva någon an!edning sluta att det parti, som i skolväsendet vill bums återgå till det gamla, misstagit sig i sina förhoppningar på den nye departementschefen. I sjelfva verket skulle det hafva varit en besynnerlig inkonseqvens, visserligen icke större ia många andra, som förut blifvit begångna i läroverksfrågan, men dock oförsvarlig, om regeringen blott på grund deraf, att nägra nya tärare tillkommit uti lärarekollegium och derigenom föranledt, att pluralitetens mening inom kollegiet råkat blifva en annan nu, än den var för några år sedan, skulle hafva återkallat förut gifna uttryckliga föreskrifter. Ty det är lätt att inse, att ett bifall till lärarnes framställning, vare sig med eller utan biskopens jemkningsförslag, skulle hafva inneburit ingenting mindre än ett upphäfvande, hvad läroverket i Carlstad angår, af hvad i kongl. cirkulärbrefvet -den 6 Juli 1849 blifvit i allmänhet stadgadt om föreningen af lärdomsoch apologistskola såväl sinsemellan som med gymnasierna till ett sammanhängande läroverk. TRTA -sar st 1008