Aftonbladet – 16 september 1852, sida 1

rm Am TAR EE UGAA. UV UL ULRIK LT BO x elle R AN hvarjö Onsdag och Frodag, kl. 4 förmiddagen, genom 7urö och Stäket, med anlöpande af mellanliggande stationer, :! Dalarö, och återvänder derifrån Onsdagar och beanen k,. 4 sämt Söndagarno klock. 2 e m. Fraktgods medteges mol billig frakt. Biljetter säljas ombord. See mot billig frakt. Biljet Ny fed Skepparen L. E. Berggren, Skonerten MM. ULRICA, är lägenhet för Fraktgods på j GEFD som blir segelfärdig med det skyndssmmasteo. —— Fartyget ligger vid Hamnkontoret. yi sUmmaste STO CEN OLM, den 16 September. Inom den . franska, tidningspressen har nyligen förekommit en diskussion, som äger eit ganska betydande intresse, och troligen kommer att äga ej obetydligt inflytande på allmänna tänkesättet i: sjelfva Frankrike, i afseende på statskuppen och pra sidentens förfarande, och hvaraf vi förmod. att en kort öfversigt äfven skall göra Aftonb) 2dets läsare ett nöjes. ! Såsom redan förut är bekant, bar Louis Napoleon, under: alla sina bemödanden i öfrigt att genom band på tryckpressen och drakoniska lagar mot densamraa hindra sanningen att framtränga till massan, likväl icke gjort sig någon. möda med att försöka det omöjliga att dölja sjelfva statsstreckets karakter. Han har sålunda ingalunda nekat, att han brutit emot sina högtidligt besvurna eder: och handlat -snörrätt emot de grundsatser. lvilka han mångfaldiga gånger förut framställt: i tal och yttranden, samt att hans ord sålunda endast utgjort en förklädnad för att insöfva och vilseleda opinionen och nationalförsam-lingen. Han, eller hans satelliter inom der ministeriella pressen, hafva ej bestridt, att ham den 4 December låtit soldaterna, sedan de; förut blifvit ymhigt trakterade med vin, nedskjuta obeväpnade promenerande män, gubbar, qvinnor och barn på bulevarden utanför: de rikaste qvarteren i Paris och på flere andra gator midt i staden, samt mörda ett stort: antal personer inne i deras egna hus. Ja, genom den tillåtelse som blifvit gifven åt Proudhons bok att få fritt cirkulera i Frankr ke, är nu äfven lemnadt obestridt, hvad der förekommer, att statskuppen utgjorde den yttersta resurssen till personlig räddning för presidenten, emedan han genom sin öfverdådiga hushållning var nedsänkt i skulder, och således vid sin afgång, som enligt konstitutionen borde skett den 4 Maj detta år, skulle fallit ned till en fullkomlig nullitet och uselhet. Allt detta motsäges icke, och de två förstBiNgAkedoeg Ar AEA TER RSA A blifvit erkända med den naivetet, att TER sjelf låtit personer af sitt anhang utgifva. beskrifningar öfver detaljerna af statskuppen, hvaruti visserligen antalet af de oskyldigt mördade beräknas vida mindre än allmänna ryktet påstår, men likväl tillräckligt stort för att göra det ifrågavarande dådet till ett af de mest fasaväckande i historien alltsedan Bartholomeinatten och andra afreligionsfanatismen begångna grymheter. ; För att förekomma det förfärliga och återstudsande intryck, som allt detta skulle väckt, om eganningen fått komma i dagen, bar det Bonapartistiska polisskrifiställeriet begagnat ett enda svar. Dessa excesser säga de äro olyckliga; mord är ohyggligt; mened. kan i sig sjelf ej försvaras; men religionens, hederns och moralens vanliga bud måste vid det ifrågavarande tillfället vika för en högre nödvändighet, om Frankrike skulle räddas undan anarki, rof och allmän plundring m.m. hvarmed socialismen gick hafvande. För att göra detta skenskäl gällande hafva 3 ena sidan inga bemödanden sparats uti målandet af röda spöken och skrämskott om -50cialisternes förmenta planer och våldsgerningar emot lif och egendom, hvilka berättelser sedan blifvit vederlagda till och med af dem, som skulle utgjort föremål för våldet; och ä den andra sidan förgår ingen dag, på hvilken icke Louis Napoleon i hela den ministeriella pressen såväl i Paris som departementerna lofsjunges såsom Frankrikes räddare; enkom dertill skickad af Försynen; ja, knappast ett enda ämne, en enda styrelseåtgärd kan afbandlas, utan att detta tema än med en, än med en annan variation deruti inflätas, under det på samma gång heta det sjelfständiga skriftställeriet är så hotadt, att hvarje allvarsamt klander af styrelseåtgärderna kan medföra landsförvisning och förlust af egendom genom tidningens totala suspenderande. Under sådana förhållanden låter den matthet och innehållslöshet, som de fransyska tidningarna nu förete, lätt förklara sig. Ett enda något märkbart undantag häruti gör den bekante skriftställaren Emile de Girardin med sin tidning Ia Presse. Oaktadt den öfverhängande faran, har han åtskilliga gånger haft mod att utsäga ett sjelfständigt ord, och derföre äfven blifvit två gånger averterad, såsom det heter, det vill säga varnad, hvilket har till påföljd att tidningen, nästa gång vederbörande finna något dervid att anmärka, kan indragas. ; I Äfven häraf har Girardin likväl icke låtit nedslå sig. Han har börjat och fortsatt en polemik emot le Pays, Elystens mest servila blad. Sedan khan nu fått sina två varningsI grader, så kan han ej vidare sjelf våga framkomma med några k andrande omdömen öfver statskuppen; men han begagnar i stället den utvägen att citera officiella yttringar vid ) föregående tillfällen, och dermed stå sina motIståndare. Han använder nemligen fiera personer endast för att i Monitörens nästförflutna . årgångar uppleta artiklar som utgått i styrelsens namn sedan L. Napoleon blef president, loch hvilka han med stor skicklighet vet att tillämpa. Presidenten skall vara ytterst förbittrad att harcelleras på detta sätt, men kan ändå icke gerna röra sig emot Girardin, då ) I denne icke säger någonting för egen räkning, lutan genom citationerna låter styrelsen sjelf I före statskuppens tid tala och vederlägga styrelsen efter statskuppen. 2 Ett intressant exempel härpå lemnar nu de nsista dagarnas polemik. Girardin hade kallat alden bervktade Granier de Cassagnac, en at