Aftonbladet – 15 september 1852, sida 3

En dag kom Kronsköld straxt efter middagsetunden för att afbörda sig ett uppdrag, som han af generalen erbållit. Det var en vana i Lewenhauptska huset att man kort efter middagsmåltiden drog sig tillbaka i sina enskilda rum, för att der i all frihet tillbringa några timmar, tills man sednare på eftermiddagen åter samlades för att dela det öfriga af dagen gemensamt. Vid-denna, för alia slags besök ovanliga timma var ickenågon. betjent till hands i tamburen, för att anmäla Kronskölds ankoröst. Efter några ögonblicks besinnande beslöt han dock att oanmäld inträda. Anledningen till hans besök och den förtrolighet, hvarmed ran vanligen bemötte honom, besegrade hans betänkhigheteroch bestämde. honom dertill. Såkta, nästan med bäfvande bjerta, lade han -handen på låset till dörren af Guiseldas yttre rum. Med ohörbara steg trädde Han öfver tröskeln och fram på golfvet. Här öfverraskadeshan af toner,.som : hejdade hans fot och tycktes göra honom orörlig. -Dekommo från :Guiseldasrharpa och utgjordes af några brutna. melodier af. en. vexelsång, som han aftonen förut med Guiselda sjungit:-De fragmentäriska feminiscenserna derat, som nu bunno hans öra, voro uppblandade med ögonblick liga fantasier; hvilka, än uppflammande än sjunkande, men alltid glänsande, varma, skära och gestaltlösa, liknade lågor i toner. Sedan de en stund brunnit och fladdrat tycktes de sjunka ned till -en sakta glöd, från hvilken endast svaga gnistor: stänkte. Det låg nu något obeskrifligt vemodigt i detta spel, hvari hennes själs känslor så omisskänneligt uttslade sig. ; Slutligen förmådde Kronsköld icke längre stanna. Han tog ännu ett steg framåt och blef varse dörren tili Guiseldas-sängkammare på glänt. Hans blick smög! dit in, dit ännu