Aftonbladet – 13 september 1852, sida 3

— Hos redaktionen har hr konsul Mollen begärt rum för följande replik: Några ord föranledde afthr legationspredikan. ten Carlsons Beskrifning om Svenska Kyrkan i London. ; Jag fick häromdagen händelsevis i en bokläda se br legationspredikauten Carlsons Anteckningar om Svenska Kyrkan i London. Jag väntade mig attderi finna nögot iniressant, och blef ej beller i detta hopp alldeles bedragen, Jag stötte. nemligen genast på tiraden om kyrkans skuldsättning emellan ären 1818 och 32; om pastors behällning vid afflyttningen sist nämnde år, och, ett par noter isammanbang dermed, som synas varit beräknade pä-en riktig knalleffekt. Som jag är en-af de få i fäderneslandet varande svenskar, som under större delen af iträgavarande period voro bosatte i London, och var ledamot bäde af församlingen och kyrkorådet, tillåter mig ej min rättskänsla att lemna br legationspredikanten Carlsons insinuation obesvarad, och jag fär i avledning deraf göra följande små anmärkningar. Då hr Carlson omtalar kyrkans skuldsättning torde det hafva varit i sin ordning att han upplyst huru densamma tillkommit, för att icke läta en oförtjent skugga falla på mig och flere af landsmännen, en pligt som blifvit helt och hället förbisedd, Så vidt jag kan päminna ; mig, utgjorde kyrkans hela fond hösten 1818 hundrade pund sterling i consols, hvilka utsälde ej realiserade mera än sextiogtt pund. Hr Carlson lär medgifva att man mäste varit.en förunderlig finaneier för att kunna bestrida kyrkans-alla utgifter med denna lilla summa, utan att räka i skuld. Kyrkan hade nyss förut, genom inbrottsstöld, blifvit spolierad på allt löst, som mäste med nytt ersättas. En betydlig reparation ä kyrkotaket förestod. Sjö farten, af hvilken kyrkan hade nästan alla sina intrader, var afstannad. En stor mängd svenska och norska sjömän, som under kriget varit i engelsk tjenst och på en gäng afskedades, forårade dagligt under. stöd. Pastors inkomster, hvilka under sjöfartens florerande varit ganska betydliga, minskades på en gäng till två tredjedelar, dä likväl priset på lifsmedel stegrades till en oerhörd höjd. Det embetshus pastorerne förut haft hade man varit nödsakad att sälja, bvarigenom till de minskade lönevilkören en ganska dryg husbyra nu kom, Det var säledes en absolut nödvändighet att förbättra lönen. Denna löntillökniog fanvs likväl, dä jag 1829 lemnade London, blott på papperet, i hopp att vid förbättrade konjunkturer kunna gälda de förskott, genom upptagna län, med hvilka dävarande kyrkoherden hade att bestrida kyrkans utgifter, medan han sjelf måste fylla bristen i lönen af regeringen genom privåtundervisving i de lefvande. spräken och annan litterär verksamhet. Huru med behällningen förhöll sig veta nog de som då voro på stället. Den skulle icke väckt hr Carlsons afund. Ibland affärsmän och i allmänhet bland folk af heder är det. vanligt att förskott och län ersättas. Ett slöseri-med skyrkans medel, om det ens under sädane förhållanden kunnat äga rum, skulle reflekterat bäde på kyrkorädet och kyrkans administratörer (irustees); som anslogo och kontrollerade. utgifterna, ochi kyrkorädet sutto den tiden, utom svenska ministern, sådane män som. generalkonsul Tottie, Unonius, Westin, Lindgren och Johnson, hvilkas redlighet, urskillning och nit för församlingens väl torde vara satte utom fråga, Församlingens välvilja för sin dävarande pa: stor var, minst sagdt, lika stor som för dess föroch efterträdare; men man hade den tiden ej räd att lägga den i dagen päett sä lysande sätt som nyligen skett; Det kan emellertid ej annat än glädja mig, som tillbragt så mänga är i England och der öfverlefvat så svåra kriser, att kyrkans och landsmännens affärer blifvit så betydligt förbättrade genom ett friare handelssystem, ökad skeppsfart, nedsatta priser på lifsförnödenheter och det lyckliga landets tilltagande väl. mäga. Det fordom enormt dyra England är ej mera livad det förut var. -Man kan nu lefva der för bättre pris än i de flesta hutvudstäder. Inkomster böra. stå i förhällande till talavger och förtjenst. Hvad som är litet för en kan vara ganska illräckligt för en annan. I am sure I mear no harm, sir! : Lysekihl den 17 Juli 1852. J. G. Mollen, T V kontisol. : v :