Lär å behagligå, modererade rörelsen af en RH sydask le I ouett förmår miasta delen af de nu lefvar Se Mn kerna föredraga. Fransoserne ansägo at p ö vt den längsamma drillen vacker, hvilken förefall tjära . skolgossaktig och löjlig, under det att sannolikt va.l1 bästa sängerskors hastiga driller tycktes dem enrös — Att i det harmoniska mycket, som öfverraskad. : vära förfäder, förefaller oss trivialt, är icke att förundra sig öfver. . Men att harmoniförbindelser, som fc för en tidsälders öra klingade skönt och naturligt,ho förefalla en annan tids öra fullkomligt falska ochföl oförnuftiga, det är dock ett gäåtlikt faktum. Dissonanser, som förekomma oss anslående, gällde för hundra är tillbaka för sönderslitande att åhöra, Ochre sedan de rysliga qvartföljderna i Guidos af Arezzono diaphonier från 11:te ärhundradet, hvilka hänrycktelof: medeltidens öron! Den mest öfvade sängare kan en-fö dast med yttersta sjelfförsakelse bringa dessa förskräckliga harmoniförbindelser ur strupen. — Concertmusiken i förra hälften af 18:de ärhundradet varlm qvickheten. Den älskade .derföre. korta stycken, jaf knappa perioder, små takter, täta upprepningar. af samme tanke. Detta allt fattar det förständiga örat lätt, och njuter af jemförelsen af det i liknande och i förändrad form återkommande temat. Vi lyssna deremöt nästan alltid med ett-drömmande, sällan med ett förständigt jemförande. öra till musiken. . Derföre är den moderna. musiken. vida mer inflytelserik, men ocksä vida farligare, än den gamla. Musikstyckena växa är för är mera i längden, på det man mätte ha tid att drömma ut. Periodbyggnaden har blifvit oändligt mycket mer invecklad. Fordom förslogo SR takter för en enkel melodisk fras; sedan 6, sedan 8, nu knapt 12 och 16. Den gamla hederliga Schicht kallade den unga l i Beethoven, dä han först uti hans komposition lärdela känna periodbyggnadens vidsträcktare, arkitektonik, ett musikaliskt vidunder. Han hörde framtidens man8g med sitt öra från en förfluten tid, fych hade sä tillvida ganska rätt. För folk från f;rra delen af 18:de århundradet skulle Bethowens kor apositioner alltid förefalla outsägligt konfysa och Sw alstiga, ja, som produkter af musikaliskt vansinne, och dessutom vimlan-47 hö de gröfsta stylistiska och grammatikaliska , är. — EN LITTERÄR MÅNADS! sKRIFT FRÅN ÅMERIKA. Den 15 sistl. Maj utkom i Ni :wyork första häftet af Nortoms Literary Gazette an d Publishers Circular, hvaraf ett nummer utgifves I i medlet af hvarje mä-l, nad. Inledningen innehäller fyra berättelser öfver! Nordamerikas lärda och litterå ra instituter, nemligen; öfver Atheneum i Boston, de historiska sällskapernal: i staterna Maine och Massacbt sets, samt det Smith-l: sonska institutet; derefter följe :r em kort bibliografisk: öfversigt öfver pressens först 2 alster frän 1450 till 1500; vidare en berättelse: 0 m de -engelska förläggarnes och sortimentshandlarni :s tvister, och slutligen följer Notes on Books korta! anmälanden af 80 särskilda böcker (bland hvilka Di niel Websters skrifter), . som utkommit i Amerika och England. Derpäs följer det egentliga Publishers : Circular, (bokhandels-: veckoblad), hvari upptagas förändringar i bokban-js deln, -priskatalog öfver alla nys s utkomna böcker från Förenta Staterna, England, Ty skland, Frankrike åc. Man finner häraf, att icke miindre än 14 Quärter-! lys utgifras i Förenta State na. Preoumerationen för äret upptages endast till ex. dollar. — FÖRENTA STATERNAS HISTORIA AF HILDRETH. Så länge icke Baricroft fulländat sitt päbörjade verk, l: torde Hildreths v;History of the. united states of Ame-l: rica, hvaraf sjette och sista badet nyligen utkom-: mit, vara den; tillförlitligaste källan för denstora lf transatlantiska republikens historia. De båda: första! banden innebälla de nordamerikanska koloniernas ! grundläggning och deras öden under brittiskt välde; i ; det tredje hsskrifves revolutionen från the-emöten i ; Boston till federalförfattningens åfslutande är 1788:1; tjerde och femte skildra de inre stridigheterna mellan federal isterna och demokraterna under Washing-s ton, Adaro s och Jefferson; det sjette omfattar nyareld tiden till, presidenten Monroes omväljande och antagandet af missourikompromissen. Verket utmärker1 sig mändre för glänsande stil än för opartiskhet och h samwaniträngd framställning. : — Miorninge CHRÖNICLES REDAKTION. Sedan ungefär ett års tid har hufvudredaktionen af detta blad, som hittills var anförtrodd ät den äldre Delaine (fader till Times nuvarande hufvudredaktör) öfvergätt 2 till ex herr Cook, som dervid utvecklar en betydande r verksar ahet. De ledande artiklarne skrifvas mest af en äldiee medarbetare, herr Haarwood; de stä dock i form och uttryck nägot efter Times, som i detta hänseende; intaga första platsen. Föreningsbandet med !b Peeliterna upprätthälles genom herr Beresford Hope, som gjort sig bekant genom sina bref om de kyrk-!t ligå angelägenbeterna. Underredaktör och bearbetare af parlamentsöfversigterna är herr Shirley Brookes, dramatisk skriftställare. Till Peeliter, som lemna bidrag till bladet, höra bland andra herr Hayward, öfver-7 :sättare af Goethes Faust, herr Venables, en utmärktå vetenskapsman, förut anställd vid universitet i Cambridge, och professor Maine, soma vid samma universitet varit professor i civilrätten. g — NORDAMERIKANSKA TIDNINGAR OCH DERAS CIREULATION. Efter den sista officiella beräkningen af Förenta Staternas periodiska skrifter uppgå de inalles till 2800 och fördelas på följande sätt: Antal: Cirkulap! : tion: Dagliga tidningar . . . . . . 350. 750,000.N Tidningar som utges hvarannan dag 150. 75,000.b 2:ne gänger i veckan . . . . . 125. 80,000.P! Veckotidningar . . . . . . 2000. 2,875,000. Utkommande hvar 14:de dag . . 51. 300;000. Månadsskrifter. 0 ocgelv 00 9,000. Qvartalsskrifter: ss. 200: 5031 25 29,000. Summa 2800. 5,000,000. HM 424 journaler utgifvas i det brittiska Nordamerika, 876 i de mellersta unionsstaterna, 716 i södra staterna och 784 i de vestra. Medelcirkulationen för en tidning i Nordamerika är 1765 exemplar. Det kom-4 mer en tidning pä hvar 7161 fria invänare. — EN SÄLLSAM FIX 1Df. När en riktigt excentrisk engelsman ändtligen blifver galen, nöjer han sig naturligtvis icke med det stilla vanvett, som nationerna på fasta landet, utan blir galen med besked ls ochfår fixa ideer, som ingen förnuftig vanvettingo. skulle fella på. Man erinrar sig ur Marryats muntra Nc romaner mannen, som ömsevis ansäg sig för en sip Cb bubbla, en krutkammare, en hafvande. qvinna, enjre äsra Oo. 8. v.; men alla dessa förunderligheter öfver. )(å träffas af en viss Mr Pundybridge, som efter mänga ! års spleen och excentricitet, i slutet af förra äret föll 59 på den iden att han var — kristallpalatset. Med ja en obeskriflig ångest följde han debatterna, buruvida 4, kristallpalatset, det vill säga han sjelf; skulle nedrif. !3, vas eller blifva stäende, och en gång ungrep hän lin mycket häftigt på öppen gata den bekante öfverste lstc Sibthorp, som alltid satt sis emot byggnadens qvar-j:ar blifvarde på sin stolta plats i Hydepark, så att den Pl tappre öfversten endäst med möda och ett blätt öga slapp undan sin hetsiga motständare. Under palatsets nedtifvande kände sig br Pundybridge mycket olyckIn lig, och. varnade alla som kommo nära hans säng ue frön att gå in i byggnaden, då det lätt kunde hände!sy Gem -attstycken af taket — hvarvid han pekade -på l jo Bitt eget hufvud.— red: på demi.Patientenalten k . j en person, som aldrig ena vågat smickra sigka med tanken att för: er vara :bekant. tel sFörolämpning? upptepads Amalia med ett!kr högdraget lugn. Jag förstår er-icke. Denjlak stackars Celinda har, till allas vår sorg, måstro 5 a NNE PSNERE SE IVA OS mrs VR a ARR RR a GR