RETA ——— LL —— ——— —ervnni kappan. sedan;-som han-lade under våra: fötter! Det är en beletvad ungdom, jag försäkrar er det, fröken Amalia! Ochvall den tjenstaktighet och uppmärksamhet han visade baronem. Utan denna, skulle han varit vackert narrad på den otillförlitlige skepparen, som rest ifrån honom. :Ja, han. skulle: icke vara der han är nu.s : Ett ljus uppgick af dessa orå för Heinze. Han såg nu i den afundade. medtäflaren den fendtlige okände, som spelat honom hans rof ar händerna och ett oförsonligt hat växte från detta. ögonblick i -hans själ. Stolt öfver sin hämd och den djupa verkan den tycktes åstadkomma hos-Nathanael, ämnade Amalia att deraf gifva Hedvig del, då hon i dörren möttes af denna, som blek och med stirrande blickar, utan att förmå uttala ett enda ord, förde henne till ett fönster och mekaniskt pekade utåt. Detta fönster lemnade. utsigt öfver Blasieholmis-hamnen, Skeppsbron och den army; hvarmed Östersjör på denna sidan omfattar Birgers gamla stads Här såg hon kajerna hvimla af folk, som samlades för att begapa en liten kronslup, som styrde kosan rakt emot landningsplatsen atanför Lewenhaupteka huset. I denna stu sutto några personer i militärisk uniform och midt ibland fom en högvext man, insvept i en kappa, hvars högt uppdragna krage icke örmådde helt och hållet;dölja bangs ansigtey som var utomordentligt blekt. SDR Amalias ögon häftades, som af en magneisk kraft, på detta ansigte, och då slupen andade och mannen, omgifven af vakt, reste ig upp och lät kappan falla tillbaka och viade ett ansigte, i hvars drag Amaliaigenvände sin fars, då uppgaf hon ett smärtsamt op och föll sanslös ned på golfyet. (Forts. följer.)