Aftonbladet – 11 september 1852, sida 2

Irat sig hysa hoppet att det onda icke var obot lligt, blef han ombetrodd att åtaga sig värde Jom grefvinnans sjuka ögon. För en lycksökare, som känner hela bety. I delsen af sin spröda existens florera på der drifbädd, som värnas af höga beskyddare: gunst, och hos en person med Heinzes ka. rakter kunna vi lätt förutse att detta måste uppkalla en afund, från hvilken steget till fiendskap var ganska kort. Så stodo sakerna då grefvinnan Sparre insjuknade. I egenskap af hennes läkare besökte Heinze henne dagligen. Härunder hade han det bästa tillfälle att ofta få träffa Guiselda, som tillika med fröknarne Lewenhaupt nästan stundligen vistades omkring grefvinnans sjuksäng. Under de ögonblick lidelsen, stegrad af Guiseldas dagliga åsyn, nästan öfverväldigade honom, ville han än för henne yppa brodrens belägenhet och besvärja henne ati rädda honom, än öfvertala Josua att börja ett anfall mot den frånvarande, men, pris vare försigtigheten! den afrådde honom vid lugnare stunder och visade honom att en finare taktik måste användas och baronens egen medverkan anlitas. ; Under dessa känslor förbannade han mer än en gång den okände, som från honom aflägsnat hans offer och med det hans önskningars mål; han förmådde icke tänka: som för alltid ryckt honom det ur händerna. Under det han noga bevakade hvarje blick, som kunnat förråda en skymt af hans hjertas ljup, försummade han icke några af dessa omsorger, som af en läkare vid en sjuksäng sällan förfela sitt intryck, hvarken på denl idande eller degg omgifning. Han var outröttlig att komma och gå, var deltagande och im, frågade ända till de minsta detaljer efter lla symptomer, som under hans bortovaro. unnat förefalla; och öfverlemnade sig åt djupa j