9. Newton har upptäckt en maschin till hjelp åt tenhuggare, som hugger och ställer de stenar man nförtror ät densamma. Dä maschinen på -samma sång verkar på flera sidor af stenen, så utföres aretet med stor skyndsamhet. 10. Walter har uppfunnit en maschin för snickare ill att sammanfoga trästycken. Denna erfordrar icke vägon särskild drifkraft; den sättes i rörelse af handtrerkaren sjelf medelst trampning, och arbetar med n noggrannhet, som icke stär att uppnå vid arbete d bud, Man vinner dessutom dervid hälften M tid. 11. Brown har uppfunnit en inrättning, med hvilken man hastigare än hittills kan valsa och utplatia ern. Den behöfrer blott eftersyn vid arbetet, medan len vanliga stängjernshammaren erfordrar en eller lera skickliga smeder. 12. En verklig troll-apparat har Acklin bragt till väga, med hvars tillbjelp man på orgel, pianoforte, eler hvilket annat tangent-instrument som helst kan 1itföra allehanda musikstycken utan att kunna spela lessa instrumenter. Det är tillräckligt att kunna 1tantill rythmen af de stycken man vill utföra. Rythnen har man att anslå på apparatens enda tangent. På detta sätt sättes apparaten i rörelse och utförer jelf stycket på klaviaturen af det instrument, hvarpä nan ställer den. Acklin har kallat sin masehin uniouche eller monoclave. Dess användning förutsätter ett särskildt slags noter. Papperet mäste nemligen vara genomstucket på de ställen der eljest noterna stå. En sädan notskrift förfärdigas äter af en annan maschin, som af uppfinnaren benämnes clavier compositeur,. Man sitter vid detta klavår, spelar derpä ett stycke liksom på ett piano, och dess mekanism riktar ett bräde på det sätt att man dermed ästadkommer nothålen i papperet. Sättet att bruka moncklaven är ganska enkelt; man ställer den på klaviaturen af det instrumert man önskar spela och inlägger deri det uthuggna musikstycket. När man selan gerom anslående med handen — ty en finger ger ej nog kraft — sätter monoklavens tangent i rörelse efter det ifrågavarande musikstyckets rythm, så utföres detta utan vidare besvär på instrucbentets klaviatur. Acklin har skrifvit en uppsats under titel: Extraction des desseins de la musique. Det uppstär af denna metod ett slags musik i teckning, erinrande om de Chladniska klangfigurerna, och om Schlegels bekanta uttryck att sarchitekturen är en frusen musik. Man ser, att menniskan ännu icke intagit sin sanna ställning, att nya former för verld. och mensklighet äro I anryckande. Genom vetenskapen, som gör natursrafterna till menniskans undergifaa tjenare, har det lifvit ett ovederläggligt faktum, att menniskan ej för alltid är dömd till rent mekaniska arbeten, som äro henne ovärdiga, då maschinens medvetslösa kraft är tillfyllest till deras utförande. Värt århundrade gör ett i forntiden ironiskt uttaladt ord till en sanning, vi mena det aristoteliska uttrycket, att men-. niskan blir först lycklig, när plogen och väfstolen gå af sig sjelfvas. Dessa nya, till alla delar af det industriella arbetet använda slafvar, behöfva såsom sina själar de rörelsegifvande principerna. Utforskandet af dessa principer sysselsätter vetenskapens idkare; för det närvarande är det företrädesvis elektromagnetismen, fom tar deras uppmärksamhet och verksamhet i anspräk. Af de mänga nyuppfunna maschiner, som bero på elektromagnetismens användande, vilja vi här tillslut blott anföra en enda. Dä en train på en jernbana blir af någon anledning uppehäållen, är det önskvärdt att så hastigt som möjligt kunna utbyta meddelanden med de bäda närmaste stationerna. Tanken att till detta ändamäl bruka de elektriska telegrafträdarna, som löpa utefter de flesta jernbanor, har här liksom kommit af sig sjelf. Men först nyligen har det lyckats mr Breguet att realisera den. Han har uppfunnit en rörlig elekromagnetisk telegraf, att medföra på jernbanstrainer, och som med allt hvad dertill hörer (en galvanisk stapel, en manipulator och en signalrecipient), lädan inberäknad, icke väger mer än 23 kilogrammer, icke fullt 2!V, lispund, och han har dervid bäde vid dagsjus och under natten anställt ätskilliga försök att meddela sig med de närmaste stationerna, mellan hvilka han lätit jernbanstägen stadna. Dessa försök bafva fullkomligt lyckats. Man fattar med tillbjelp af ett rör, liknande en operakikare, fast i den vid jernbanan löpande telegrafträden, och sätter den i beröring med batteriet, som man har med sig. På Frankrikes jernbanor använder man redan 30 apparater af denna nyttiga uppfinning.