Aftonbladet – 9 september 1852, sida 1

j Å nare beklagligtvis, enligt hvad alla veta, är utomordentligt stor i vårt land, så att t. ex. blott för hufvudstaden beräknas den dagliga åtgången af den förderfliga varan till ej mindre än omkring 6000 kannor, eller på året 2.000.000 kannor. Bränvinsproduktionen har dock öfverflyglat bränvinssupandet, och då förlidet års skörd, långt ifrån att lemna något öfverskott, påkallat en spanmålsimport af (hundratusentals tunnor, har deremot sista bränvinsår producerats, ett högst betydligt öfverskott af bränvin, som nu är magasineradt och som icke blott för närvarande verkar att nedtrycka Ibränvinspriset, utan som äfven för den stundande tiden kommer att medföra en dylik verkan. Också har man sett att bränvinsnoterinIgarne fallit mera än priserna å spanmål, med hvilka sednare de eljest böra stå i oskiljaktigt sammanhang. Med afseende å dessa omständigheter kan med skäl den frågan framställas, huruvida icke Jen stor del landtmän, i fall de förvandla sin gröda till bränvin, derpå komma att göra en direkt förlust. Om bränvinsproduktionen ännu (ett år skulle likasom det sista öfverstiga konsumtionen, är det nemligen klart, att bränvinspriserna sjunka långt under proportionen till spanmålsprizerna. Detta är desto säkrare som våra bränvinspriser äro uteslutande beroende af den inhemIska tillverkningen och konsumtionen, hvårJemot våra spanmälspriser bero af prisersa på de större utländska marknadsplatserna. Om i Sverige två år i rad tillverkas några millioner kannor bränvin öfver konsumtionen, kommer denna förhatliga tillverkning att lemna en enorm ekonomisk förlust, ty spekulationen och de deri verksamma kapitaler skola då ej mera förslå att uppehålla priserna. Alla andra producenter måste taga. i betraktande, huruvida konsumtionen motsvarar deras tillverkning. Bränvinstillverkarne ha hittills icke behöft i detta fall hos oss hyga någon omtanka eller fruktan, ty folket har visat ett bedröfligt nit att år efter år supa opp Jallt det bränvin som producerats. Hvad: denha vara vidkommer är det emellertid väl att produktionen en gäng öfverstiger konsumtionen, emedan icke något annat än de högst kännbara förluster, som deraf uppstå, kan göra någon inskränkning i tillverkningen samt tvinga producenterna till att taga i öfvervägande, huruvida de icke. måste inskränka sin produktion, för att icke träffas af alltför stora förluster. Att hämma berörde produktion genom bränvinstillverkpingsförbud är deremot blott att höja varans pris, åter väcka spekulationen på densamma samt å nyo reta företagsamheten till en uppdrifven tillverkning. Med afseende å de närvarande förhållanderna torde således jurdbrukarne i år böra vara mera betänksamma än vanligt vid anordnandet. af verksamheten i brännerierna, emedan den lätt kan komma att gifva förlust i stället för vinst. Afven torde det vara på tiden att jordbrukarne taga något i öfvervägande, att de från särskilda håll påyrkade reformer i bränvinslagstiftningen kunna förr elier sednare komma att deri medföra väsendtliga förändringar samt att. det således nu alltid är vådligt att ställa hela sin ekonomi på bränvinstillverkning eller att för dess ordnande efter nu gäl:ande författningar nedlägga stora kapitaler, hvilka blifva blottställda för att gå förlorade, derest några större reformer i bränvinslagstiftningen införas, vare sig i ena eller andra riktningen. Vi ha också hört att en eller annan omtänksam landthushållare är färdig att besluta sig till att nedlägga sitt bränneri, för att blifva oberoende af de hotande omvexlingarne i bränvins:agstiftningen, hvartill äfven komma -de mera allmänna ekonomiska och moraliska skäl, som göra denna industri så obehaglig. Man bör nemligen ihägkomma, att under det alla de som betrakta förevarande industri från statsekonomisk synpunkt yrka bränvinstillverkningens lösgörande från jorden, för att derigenom : kunna blifva en enligt rationella grunder bedrifven fabrikation, som förmår bära en hög beskattning till lättnad i folkets andra skattebördor, yrkas från annat håll, att bränvinstillverkningen må återföras till en inskränkt husbehofsbränning. Vinner fabriksåsigten, hvarigenom statsinkomsterna kunde vinna en tillgång af ett par millioner, gom borde minska andra skatter, komma säkerligen de flesta af nu varande brännerier att nedläggas, äfven de s. k. ångbrännerierna, för att efterträdas af ett färre antal större fabriker, anlagda på de ställen som ha största öfverflödet på råämnen för bränvinstillverkningen, i förening med lätt tillgång på brännmaterial, samt allt hvad som för öfrigt kan underlätta tillverkningen. Med sådana större fabriker kunna de nuvarande icke länge uthärda någon täflan, och det vore således vädligt att nu nedlägga större kapitaler på nya bränningsföretag för att blottställa sig för en sådan täflan, i fall fabriksåsigten i förening med hög bränvinsskatt gick igenom. Skulle åter den så kallade husbehofsbränningen, för hvilken en del af bondeståndet hittills visat sig hysa en nästan fanatisk tillgifvenhet, få öfvertaget, blir äfven häraf följden att de nuvarande betydligare bränneriinrättningarne måste upphöra. Att numnedlägga stora kapitaler på sådana inrättningar, eller att ordna sin landthushållning på sådan fot som de fordra, är således icke utan sina.:äfventyr. Husbehofsbränningsåsigten, såsom medförande en låg bränvinsskatt och i öfrigt från statsekonomisk och moralisk synpunkt förkastlig, borde väl icke hafva nägra utsigter att vinna framgång, men den säges på sista tiden hafva fått förespråkare äfven på mycket högt belägna ställen, emedan man ; vill begagna denna fråga för en politisk agitation inom bondeståndet, och för att dermed kunna åstadkomma ännu mera splittring inom vär