Aftonbladet – 8 september 1852, sida 2

Här upptog hon ur ett litet rödt maroquinsodral en ring, hvari blixtrade en solitär af let klaraste vatten och den sällsyntaste storek. Den var af en makalös skönhet och ett yfantligt värde. Denna satte hon på Joachims inger och sade: Bär den och segra! Denna ing är från början en kunglig gålva i vår slägt. Den store Gustaf Adolf skänkte den med egen vand till Carl Gustaf Wrangel, då han vid Lech skickade honom i spetsen för trehunIrade finnar att försvara en af de uppkastade skansarne emot ett anfall af Tillys walloner. Konungen drog den af sitt eget finger och satte den på den unge krigarns, med dessa ord: Bär den och. segra! Och Oarl Gustaf. utförde här sin första vapenbragd med en ära, som grundlade hans följande segrar. Med denna ring invigde -haus dotter sina söner, de stora Königsmarkarne, till deras första segrar. Min far bar den i det första slag han bevistade, och han utmärkte sig för lycka och seger. På sin dödsbädd skänkte min farmor den till mig och sade: Också du skall finna en hand värdig att bära den, värdig att dermed invigas till segren och äran. Och jag har funnit den, Joachim! Detär dig som denna ring skall bevara åt mitt hjerta, min stolthet och min ära. Bär den och segrals Baronen slöt sin fästmö till sitt hjerta och tryckte en varm kyss på hennes panna. När du ser dess klara vatten, skall du påminna dig de tårar, saknaden pressar ur din Hedvigs ögon, och när du ser alla ljusets strålar glimma i dess glans, tänka på att hoppets strimma är den enda, som lyser och glöder min själ. Och när du en gäng står sjel i spetsen för talrika skaror och anför mäktige härar, skall du minnas denna stund och att . . Det är min Hedvig, som gjort mig til hjelte.n Icke jag, utan dennax, sade hon och vi