Aftonbladet – 7 september 1852, sida 3

Oo BÅP: Ringen. Baron Joachim hade gått att tilibringa aftonen före den omtalade afresan hos grefvinnan Sparre, der han skulle träffa sin fästmö. Klockan fyra påföljande morgon skulle galeasen Svalan hissa segel, för att öfverföra honom till Helsingfors, der svenska högqvarteret låg förlagdt. Allt var redan aftaldt och i ordning. Hans saker voro nedförda och insatta i en liten byggnad i närheten af Waldemarsudden, der fartyget, som läg ett stycke derutanför, skulle lägga till för att taga honom och hans favorithäst, Sultan, ombord. Baronen hade af skäl, gom vi lätt kunna inge, hållit sin resa så hemlig som möjligt. Hela hans ekonomiska existens var i Josuas hand. I det hus, af hvars tjenarepersonal denne vår en medlem, skulle han lätt varit i tillfälle att erfara Joachims tilltänkta afresa, om ryktet derom fått sprida sig, och ehuru oskrymtadt han låtsat sig ega det oinskränktaste förtroende Ull baronen, förutsåg likväl denne, som en naturlig sak, att han i en sådan kris, och med tankan på de äfventyr, som kriget hvarje ögonblick medför, skulle aga mått och steg för sin säkerhet, hvilka ätt kunnat blotta den underminerade belögennet, hvari baronen befann sig. Baron Joachim var ieke elak, ännu mindre åg, men han var till en början intagen af alla de fördomar, som hans tid och en ensilig uppfostran alstrat, samt, i andrä mrmet, saknad såväl af:grundsatser sont all moraisk kraft till en ädel sjelfbestämmelse och sjelfbeherrskning. — Detta gjorde honor till lekboll för ett Yiteratsanguiniskt lynne, hvarned naturen begåfvat honom, och hvaraf Heinze visste ati på ett mefistofeiskt sitt begagna sig, för att steg för steg föra honom