Aftonbladet – 7 september 1852, sida 3

KORN utbjudes å 10 rdr 36 sk. för 6 radigt från fartyg, men saknar all lifligare afgäng, och HAFRA har under dagarne deklinerat till 6 rdr 36 sk. å 6 rdr 24 sk., utan att det oaktadtröna synnerlig köplust. I BRÄNVIN hafva de flesta affärerna förefallit under förl. gärdag, då eftektiv vara i poster efier beqvämlighet slutades å 35!, oeh assignationer å 35 sk., men i dag har meningen förändrats derhön, att man accepterat anbud till V; å !, sk. lägre pris. var marknaden nära nog lika stilla som vid förliden post. RÅG pr vären hade säljare å 13 rår 36 st. utan att nägon affär afhöris. KORN pr samma termin slutades deremot i nägon enstaka post å 10 rår 40 sk. och lärer äfven 10 rdr 44 sk. vara beviljad. BRÄNVIN: pr denna mänad är nägot gjordtå 34, sk. och pr vintermänaderna bjuder man 35 mot fordringar ä 35!, sk.; pr vären har priset vid en och annan omsättning äterfallit till 37?, å 37!, sk. och pr Juni är god tillgäng å 38,, pr Juli å 39 och Augusti a 39!, sk. KAFFE: som bortskickningarne dagligen ökas har priset ej allensst bibehållit sig utan är nu ganska fast å 20!.,—20!), sk. pr D i parti för Brasiliansktoch 23 å 23!), sk. för Java. I RISGRYN, SOCKER och HUDAR isgen förändring att enmäörka vare sig i afseende å afsättning eller priser. TALG: omsättningen under dagarne reducerade sig endast till nägra aftärer fatvis, hvarid dock prisställningen blef oförändrad, och kunna vi i parti notera 1:a hvit rysk vara å 6 rår 36 sk. och gul d:ogå 6 rdr 32 sk. pr LT. 3 TJÄRA utbjudes villigt å 9 rår pr turna i parti, men sakrar all anmärkningsvärd efterfrägan. POTTASKA: god vara kan med lätthew köpas å 3 rår 24 sk., hvartill dock ingen köplust för rärvarande ger sig tillkänna. NORSK SILL: som man med säkerhet tror sig veta att nägon betydligare tillförsel icke vidare är avt förvänta, har priset för jemugod vara och packning vunnit en viss fasthet vid 19, rår, men försätiog gen är på det hela utan särdeles Mif. FT rr BRTÄBASERSOH. P3 ÅS 53 L BRTEERÄYG 8 så FORE oORCOTRRB OR fs 5 me 2 2 NN ÅA oc om je pt a ce Po oB5 fre EG BD böna to NR ee mg 8 Pr re 2 CT. we EP GUIBT IPY dd 95 Zz FS 1 CUM HSUdAT 103 SPews -UI PEURUY Af OUPINSEU I 48 burdtar bampa. — Dugge 8 Mvd skepp. Bentzen, från Berg: 7 sill. Med skepp. Nielsen, tll Engleni: Rh Paton Korp, 2 st. sleöpers Med skepp. Oils:on, till Pörtagal: NI M:; Böxlon?) 608 sk GIT1A0 I siångjorn, 65 sk 15 !F stil, 5 sk 13198 wmanufaktoriero, 493 to:fier der, d skepp Korekiove, til glerv, 1623 tr GEPLE d 3 Sept. Torgpriser: fvele 42 å 48: 24, Räg 1503-18: 24 Korn 41 å tv Bixndsta 7 årv: 94; Hat re 7 å 7: 94, Ärter t: 94 3 46 rdr, Poiaris 4: 24, EtrömST il den undergång, genom hvilken han alenast kunde hoppas på framgången af sina öuskningar och planer, Huru många lysande förhoppningar vexa icke för mannens med på spetsen ef den åt stridens gud vigda klingan? Baronen var djerf, tapper och brinnande af ärelystnad. Endast krigets ärelösa gång hade hittills afhöllit honom från att kasta sig i dess leder. Lewenhaupts cgct liksom bans förfåderg krigiska mod var allmänt bekant. Om kriget hittills i alla stycken gått på tok, torde väl någon annan orsak böra sökas dertill än anförarens feghet. Hans tillgifne skretvo den åtminstone helt och hållet på räkningen af den afundsamma cch splittrade sanden hos vissa af det högre befilet i-armeen samt de förödmjukande inskränkningar i bans makt, som från regeringen hemma föreskrefvos honom, då han anbefalldes att i sita måit och steg handla efter de flesta rösterna i krigekonseljerna. Emeilertid kunde ju ännu, tänkte Joachim, lyckans gudinna i etie timman för: klara honom sin gunst och skönka ett förtviflane angrepp den lager, som gäckat försigtigheten. Så står mannen aldrig ensam vid undergångens brant. Hoppet står vid hans sida och pekar framåt. Framåtir hans ödes raåls, Han her tusende begynnelsepunkter på sin bana. Veriden är hans, om han blott icke bortkastar kraften, som de högre makterna gifvit honom att kämpa och — segra. Hedvig satt vid baronens sida. Då och då, sjönk hennes hufvud mot hans axel och de ljusa, ringlande lockarne föllo som en gyllene sky öfver den ros som spirade upp på kin: den, då han stundom smög en kyes på bennes panna. Slutligen ryckte tanken på den nära förestående skilsmessan en ström af tårar från hennes kinder. (Foite. föler).