Aftonbladet – 7 september 1852, sida 2

kas ingisyelaers hvarom icke, min: fröken, skola edra svårligen verka något till hans gagn., Ni är sträng, herr assessor, Skall då menniskan för sina enskilda framgångar icke ega att hoppas på försynens ledning?a Menniskan eger att hoppas — allt. Och likväl vill ni ingenting bestämma till min tröst, mitt lugn. Med samma oro som ag kom hit skall jag återvända., Hvilken tröst är ljufvare än hoppet? ,Vissheten., Och om ni å ena sidan varseblefve atter oroder skulle träffas af hvad ni för honom fruktar ? Skulle jag genom förutseendets makt afhålla. honom derifrån., : Och. om ni å en annan sida såge ännu större faror hota honom, svårare förödmjukelser vänta, hvad skulle ni då göra? Guiselda besinnade sig några ögonblick. Ni roar er med att bringa mig i förlägenhet. Långt derifrån, min röken. Hur kan ni förmoda något sådant? Emedan ni föresätter mig frågor, dem jag icke förmår besvara., Tillåter ni mig att göra det i ert ställe?s Alltför gerna, herr asgessor, emedan jag ifrigt önskar att se dem besvarade, utan att dervid sjelf röja min okunnighet: Ni skulle — hoppas, och ännu med den qvinliga mildhetens mod intala er broder förtröstans ståndaktighet, hvilka än hans öden kunde blifva. Detta är qvinnans ljufva rätt. Härigenom hennes ädla inflytande på mannehs lif. Till en skönare ingifvelse skall ni förgäfves lyssna i er själ.n p Ni förbjuder mig alltså att söka träda emellan honom och:hans öde? Jag förbjuder er ingenting: Med hvad skäl skulle jag tillvälla mig en sådan rättighet? Men det förtroende ni visat mig fordrar. at