Aftonbladet – 6 september 1852, sida 2

ringen Wen 6 Februari 1849 bestämmer. Stockhom. den 6 September 1852: i Urdkr herr Öfverstäthällsrens frånvaro — WW. STRÅLE i Carl Telander. För egen del anse vi oss böra fästa hufvudstadens invånares uppmärksamhet på deni medborgerliga skyldigheten ait kraftigt mot-i verka sådana oordningar soma de här omnämnda. Dylikt oskick är en verklig skam för ett lagugt samhälle, och särdeles böra alla handtverksmästare och andra personer, som hafva yngre och oförståndigare arbetsfolk och tjenare i sitt arbete, vara angelägna att afhålla dessa från deltagande i oordningarne. Då den mindre upplysta allmänheten torde sakna kännedom om den i Öfverståthållarembetets kungörelse åberopade förordning af den 6 Febr. 1849, intaga vi deraf följande stadganden: 1. Samlar sig folkmängd tillhopa, och lägger det uppsåt ä daga, att med förenadt våld sätta sig app emot verkställighet af oftentlig myndighets bud, eller att den till någon embetsätgärd tvinga, eller att för sådan åtgärd hämnas: skingra sig de upprorsmän, på offentlig myndighets befallning, och läta sig till ordning bringas; dä straftes anstiftare och anförare med arbete ä fästning från sex mänader till två är; men de öfriga varen från straff frie. 3. Göra upprorsmän väld å person, eller bryta aller förstöra de hus, eller plundra elle: förderfsa de annan egendom; dä skola de straffas, anstiftare och anförare med arbete ä fästning frän sex till tio är, och annan deltagare i upproret med sädant arbete från två till sex är; varde ock, för våld eller annan brottslig gerning, som vid uppror begäs, gerningsmannen dömd till det ansvar, som derför i lag särskildt stadgadt är. 6. Till upprors stillande må krigsmanskap användas; dock äge det ej å upprorsmän vapen förr bruka, än den på stä!let varande civil-myndigbet tre sånger ljudeligen i Kocungens nämn befallt dem att senast ätskiljas, vid äfventyr att vapenmakt eljest användes. Öfvergå upprorsmän så bastigt till väld, att vivilemyndighet ej kan sä förfara, som nu sagdt är; Jä äge den myndighet förordna, att upproret med vapenmakt genast stillas skall. Ej må dock, i nägot fall, vapen längre brukas, än civil-myndigheten finner sådant, för upprorets stillande, nödigt vara. Med civilmyndighet förstäs här Konungens befallsingshafvande, borgmästare eller polismästare i stad och kronofogde ä landet, eller den, som i sådan embetsmans ställe satt är. j Är ej civilmyndighet tillstädes, och kan ej dess ankomst afbidas; då äge på stället varande högste nilitärbefälhafvare så förfara, som för civilmyndighe:en pu stadgadt är. 4 7. Samlar sig folkmängd tillbopa och störerlugaet eller allmänna ordningen, utan att dock lägga ä daga sådant uppsät, som i 1 sägs, och skingrar sig 2j den folkmängd på offentlig myndighets befallning, atan visar trotsighet deremot; då skola anstiftare och anförare af det upplopp till arbete ä fåstning från tre månader till ett är och annan deltagare i upplopaet till böter från tio till femtio riksdaler dömas. Öfvergäå de till väld å person eller egendom; vare lag, som i 3 och 6 4S sagdt är. — Westmanlands Läns Tidning meddelar följande biografiska underrättelser om den nyigen aflidne postinspektoren, major Ljunggren: Född 1790 egnade sig major Ljunggren efter en särdad uppfostran redan tidigt ät krigareyrket, erhöll sid 18 års älder guldmedaljen för tapperhet i fält after slaget vid Oravais, der han, sedan alla äldre zamrater blifvit skjutna eller särade, kommenderade Westmanlånds batatjon. 1814 utnämndes han till kapten och riddare af-svärdsorden. Säsom officer bevistade han flera träftaingar bäde i Finland och Tyskand och ädagalade städse tapperhet och mod, hvarföre han ock 2:ne gänger blösserades, första gängen alott lindrigt under finska kriget, men andra gängen svårare vid :stormniogen af Leipzig, då en muskötsula ingick genom venstra axeln och fastnade emellan ett par refben å venstra sidan, der den blef sitjande till hans död. Major Ljunggren var.dock icke Slott krigare: genom den uppfostran han fått hade han ock blifvit satt i tillfälle att deltaga i redigerandet af en tidning och ombesörjde i sädan egenskap ugder nägon tid. utländska afdelningen i tidningen Dagligt Allehanda, då, liksom städse, en anhängare af frihetens ädla sak. Sedan 1838 förvaltade: han ned utmärktaste redbarhet, nit och noggrannhet postinspektorssysslan härstädes, och tillvann sig-säväl-gesom dessa egenskaper som gefsm en ovanlig talang i sällskapslifvet talrika vänner, de der högaktade hosom i lifstiden och nu egna honom en uppriktig saknad.s TOT — Man läser i Dalslands Tidning, som utsifves i Åmål: Det är bekant att Wenern, Sveriges största insjö, med en sta af 47;,, qvadratmil och ett djup af öfver 300 fot, eger en stor mängd ej obetydliga tillflöden, men endast genom ett utiopp afbördar denna vattenmängd. Sjön företer till följe häraf den på ätskilliga meteorologiska omständigheter beroende egendomlighet, att han under ett beständigt stigande och fallande förändrar sin vattenhöjd ända tilk 10 fot elier mera, ehuru sällan öfver 4-fot under ett år. De sanvolika orsakerne härtill äro, dels de öfvervägande vindarna under vintermånaderne, då en rådande östanvind lägger största snömassan på östra sidan af fjäll-yggen mellan Norge och Sverige, eller vestanvinden hopar densamma på den vestra, hvarigenom Wenerns alrika tillflöden, som hafva sina källor i dessa nordtiga trakter, i förra fallet betydligt ökas och i det sednare minskas; dels äfven sommarmänadernas varmare eller kyligare beskaftenhet, dä i ena fallet ofta en flera är gammal och besparad snömassa smälter ach ökar tillflödet, i andra fallet äter blir qvarliggande och alltså förorsakar sjöns förminskning. När derföre antingen flere efter hvarandra följande är östanvinden är rädande under vintermänaderne, eller flera päföljäande varma somrar inträfta, erhäller Wenern af yftanämnde grund beständigt ymnigare tillflöden, än utloppet hinner afbörda, hvatföre han under hela denna tiden i allmänhet stiger, ehuru han derunder, i likhet med andra vattendrag, efter ärstidernas förFAKE EL NET ISS EFS YE TOC, MG MI t SET LE PAS. MFC JISSES a. OK TEST