Aftonbladet – 6 september 1852, sida 1

STOCKHOLM, den 6 September. I afseende på sina följder för landets framtida utveckling, har väl icke någon reform varit af mera genomgripande beskaffenhet än den alltjemt fortgående egoskiftesreformen; och dock egnar man den icke särdeles omvärdnad eller uppmärksamhet. Man har en talrik samling af kommissionsoch vicekommissionslandtmätare samt dertill både förste och andre landtmätare, och dermed tycker man att reformen nog kan vara belåten. Bli jordegarne ej nöjda med skiftesförrättningarne kunna jordegarne dessutom klaga hos egodelningsrätterna, hvilkas ordförande dock ofta icke hafva någon närmare insigt i de vigtiga ärenden som de skola pröfva. För öfrigt har man just icke vidtagit någon åtgärd, hvarken för att lyfta landtmäterikåren till någon större skicklighet eller för att närmare kontrollera skiftesförrättningarnes beskaffenhet. Denna kontroll har i de flesta fall varit öfverlemnad ät den i landtmäteriet okunniga allmogens eget omdöme, hvilken också ej så sällan fått en dyrköpt erfarenhet af sin oförmåga att här kunna bringa saken till ett önskvärdt resultat. Egoskiftesreformen hvilar emedlertid på så soda principer, att den, oaktadt de många parHella feien vid utförandet, åstadkommit de största fördelar för jordbrukets och jordbrukärnes förkofran, och dessa fördelar blifva med hvarje år alltmera ögonskenliga i samma mån som egarne till den skiftade jorden förvärfva sig mera upplysning och större skicklighet i landthushållningen. kerbrukets framsteg stå i det närmaste sammanhang med egoskiftesreformens, och i de orter der den först blifvit genomförd, såsom i södra delarne af Skåne, har också åkerbruket gjort sina största eröfringar. De officiela upplysningar, som tid efter annan meddelas Om skiftesreformens fortgång, ega således ett ganska stort intresse för dem som önska någon kännedom om landets kultur, och man måste endast beklaga att dessa upplysningar icke äro af den omfattande beskaffenhet som det vigtiga ämnet förtjenar. . Vi anse oss af denna anledning böra omnämna de hufvudsakliga uppgifter om egoskiftesverkets fortgång, hvilka meddelas i öfgrenas vid landtmäteriet under den 9 nästlidne Augusti afgifna och i officiela tidningen nyligen införda embetsberättelse för år 1851. Af denna berättelse inhemtas, att de nämnde år i hela riket afslutade laga skiften uppgått till ett antal af 1382 och att samma skiften för de sex åren 1846—1851 tillsammans: utgjort 7359, omfattande 8336 hela hemman, efter förmedlade hemmantalet. Uti nämnde 7359 skifteslag funnos 39,547delegare, af hvilka 25,640 blifvit å gamla boställena qvarboende och 13,907 utflyttat och sålunda måst förskaffa sig nya åbyggnader. Egolotternas antal uppgifves till 77,789, och skulle jorden till hemmanen således öfver hufvud taget ha delats ungefär i två skiften. För någon tid sedan ha vi yttrat, att den nuvarande generationen af Sveriges allmoge hade en stor förtjenst af de omkostnader och bekymmer, som den underkastade sig för skiftesreformen, hvars nytta till större delen skulle tillfalla kommande slägten, som ej fått vidkännas kostnaderna, och vi finna ett ganska godt bevis för sanningen af detta yttrande i den uppgiften, att 13,907 hemmansegare, hvaribland aldra största delen varit bönder, på sex år måst för skiftesverket flytta från sina gamla bostäder och uppbygga nya. Om hvar och en af-dessa utflyttningar och nybyggnader kostat blott omkring 1000 rdr rgs, så utgöra hemmansegarnes omkostnader i berörde hänseende för dessa sex år ej mindre än 13,907,000 rdr rgs. Och dertill komma ej blott för de utflyttade utan äfven för