Aftonbladet – 4 september 1852, sida 3

Ny lokomotiv-kraft för jernbancr. (Efter Siecle.) Jorden och elden kutmäg rättvist berömma sig af att bland oss hafva framkallat jernbanan. Den atmosferiska luften har äfven gifvit sina bidrag, ehuru mähända efter naturens anvisning hittills föga framgångsfulla. Af de fyra elementerna har vattnet, för öfrigt så fruktbart på underverk inom den mekaniska sferen, i detta afseende hittills varit overksamt. Af andsjukt öfver sina syskons framgång, kunde deticke längre förblifva overksamt. Det flytande elementet har visat den goda takten att öfverlemna sin talan åt en skicklig ingeniör, hr Girard, som till ett sädant förtroende är så väl berättigad, och ett förslag till lokomotiver genom vatten har framstätt ur sitt intet. Lätom oss hoppas att det icke alltför mycket skall erinra om den flyktiga naturen af det element hvilket det har att tacka för sitt uopkhof. För att gifva ett allmänt begrepp om saken, sä må man till en början tänka sig ett system af vagpar, som fortskaffas utan lokomotiv, framslungadt på sina railes af en vattensträle, icke tjockare än en arm, som framspringer gencm den tillfyllestgörande ;ryckningen af en vanlig reservoir ooh verkar på unler vagnarne anbragta kraftmottagare, rätliniga turbiner, hvilka på hvar 100:de eller 120:de aln mot jaga en ny pästöt längs hela linien; det sälunda successift utsläppta vattnet uppsamlas af sig sjelft i kanaler vid vägkanten, för att derifrån efter bebof utsläppas till vattning af de omgifvande fälten. Denna nya drifkraft hvilar på principen af vattneis fallkrafts öfverförande på hydrauliska turbiner, hvilken uppfinnaren kallar principen för vätskors fria deviation. : Under vagnsträckan anbringas två systemer af rätliniga turbiner, ett för framätfarten, det andra för Aterfärden. Längs vägen löper ett tjockt vattenrör af gjutet jern, nedgräfdt i jorden och kommunicerande med pumpar, som sättas i rörelse af vattenfall eller af ängmaschiner, stationerade på vissa afständ, och sä inrättade att de ät vattenstwrälen gifva den höga tryckning, hvarigenom denna skall sätta vagjarne i rörelse. Ofvanpä detta vattenrör äro på hvar 100:de meter ängs hela railvägen anbragta reservoirer, som utmynda två ät motsatta häll vända pipar, svarande mot ledningsrören till en vanlig turbin. De genom piparne atströmmande vattensträlarne verka på turbinvingarnes konkava ytor, och sätta derigenom trainen i röelse i den riktning hvari piparne äro vända. För en hastighet af 20 måtres (omkring 32 alnar) . sekunden, motsvarande en dubbel hastighet hos den lrifvande vattensträlen, fordras en tryckning på röret vf ätta atmosferer. Under denna tryckning skall en vanlig vattensträle, som ger 200 litres (omkring 150 kannor) i sekunden, gifra 160 vanliga hästkrafter, tillräckliga att med en hästighet af 72 kilometres (omkring 6 sv. mil) i timmen framföra. en: vanlig passageraretrain på slät väg. Med denna hastighet at 20 möetres måste den vattensprutande pipen öppna sig på en tiondedels sekund. Uppfinnaren antager att detta resultat kan vinnas utan att vis inertise hos vattenmassan, som skal sättas i rörelse, märkligt inverkar på den under denna period ur pipen utkastade vattensträlens hastighet. . Efter denna grundsats sluter uppfinnaren, att trainens hastighet kan hällas lika, oaktadt den stora oTT rr rann TT